Blötdjur

Jag önskar att jag hade haft en undervattenskamera för att kunna visa Isaks busiga leende när han sprattlar fram under ytan i den pool någon kilometer hemifrån där vi haft vårt "vattenhål" denna svettiga sommar. Alltså, jag vet att de inte är några skönsimmare, mina barn, men jag tycker att det är oerhört coolt att båda barnen känner sig obehindrade i det blötare elementet. Isak slog oss med häpnad härom veckan. Utan  extern uppmuntran tog han fyra längder i direkt rad över en 10-metersbassäng, fram och tillbaka. Jag upprepar, utan någon paus. Ner med huvudet (med simglasögon förstås), sprattla sprattla sprattla, upp och andas och sedan på det igen. Alltså, jag tycker att det är rätt coolt för en 3½-åring. Strömhoppen från 1½-meterstrampolinen (för att sedan simma upp och in till kanten själv) är redan vardagsmat.

Vi har ju passerat ett antal hotell/motell-pooler under semestern, och Isak är ständigt totalt orädd och simmar alltid tvärs över bassänger oberoende av djup. Lite nervös är jag väl fortfarande för honom då uthålligheten väl inte räcker för vad som helst, men det har inte behövts några nödingripanden ännu. Nackdelen av att ha växt upp som han gjort, med Guatemala och sommar-Washington, är väl då att han har lite svårt för vattentemperaturer under 23 grader. Men det är en annan femma. Agnes är den lilla sjöjungfrun, i sitt rätta element när hon dyker och simmar under ytan. Att dyka och hämta saker på botten är en baggis för henne. Reguljärt ytsim går väl an med blandat teknikval, men det är under ytan hon verkligen trivs.

Givet deras vattenvilja trodde jag kanske att National Acquarium inne i DC skulle vara en fullträff. Men uppenbarligen är några stillaliggande minikrokodiler i terrarium och hajar under en meter stora inte tillräckligt för att imponera på barn som sett delfiner hoppa invid båten och som själva klappat alligatorer. Nåväl, sån't händer.

Hunddagar

Tillbaka i Washington betyder tillbaka till ett tufft klimat. Riktigt varma och fuktiga dagar kallas för "dog days", och i sommar har det varit tufft för både hundar och andra. Bläddrar igenom några veckogamla ex av Washington Post och hittar artikel om hur farlig hettan faktiskt är. Fram till och med 26 juli i år hade vi här haft 42 dagar med över 90 grader Fahrenheit (32,2 gr C) och en handfull över 100 gr F (37.8 gr C). Väl i linje med den hittills varmaste registrerade sommaren här (1980) och flera grader varmare än normalt. 27 värmerelaterade dödsfall är registrerade hittills i sommar i DC-området, men läkare signalerar att olika lokala rättsmedecinalregler ofta gör att det är stor total underrapportering då dödsfall mer ofta kopplas till andra bidragande orsaker eller symptom. "Nature's stealth killer" säger the Post och jämför med andra väderfenomens relativa farlighet. Ändå är man ju här rätt vana, och nästan alla har luftkonditionering (tack och lov). 

I en annan artikel läser jag att det dör i genomsnitt 13 personer på DC-regionens vägar per 2-veckorsperiod. Bra att ha som perspektiv. 

Nåväl, vi har i alla fall förståelse för att vår hundvalp inte riktigt gillar långpromenader. Jag ska i alla fall nu lämna vårt svala hus för en svettig stund på altanen med en kall kvällspilsner lyssnande till det nästan öronbedövande tropiska syrsspelet i buskagen. Den stora nattliga tystnaden vid sjön i norra Maine känns redan fjärran.

Fyra älgar och ett utedass

Tillbaka från 1½ veckas blandad roadtrip och rustik skogssemester i New England - samlingsnamnet på de sex delstaterna norr och nordost om New York. Mycket har vi bara njutit av att ha "vanlig" sommartemperatur, men det finns självklart mycket att se där uppe och naturen är jättevacker - klart nordiskliknande men liksom på en mer begränsad yta. Vuxna, barn och hund har fått uppleva underbart lugn i en knapp vecka vid en lagom liten (och tack och lov relativt myggfri) sjö i norra Maine; Pia och jag fick om inte annat där återupptäcka vår tinnitus, Agnes har fångat grodor och visat att social kompetens även biter bortom ära och redlighet, Isak har slutligen nått vandringens genombrott, och vår valp levde älgspårarliv och fortsatte växa som ogräs. Sedan lite axplock i de andra staterna, med besöket i Boston det mest metropola, utsikten från Mount Washington i New Hampshire den dimmigaste; vår drive-by av ett majestätiskt hotellkomplex i Bretton Woods det mest nördiga och besöket i hippiefästet Brattleboro i Vermont det mest bisarra. Synd att allt det här ligger så långt från DC, annars hade vi nog åkt tillbaka oftare, om inte bara för att återigen besöka en av Agnes bästa kompisar från Guatemala; Sarah. Hon bor nu i New Hampshires huvudstad av alla ställen, inte direkt en het metropol. Någon som vet vad den heter? Se längst ner...

Såsom varje roadtrip har vägen sina berättelser och hjältar - det blev en 300 mil. Barnen är luttrade, tuffa och duktiga (och A frågade inte mer än en 40-50 ggr totalt om vi var framme snart). I nöd hjälpte Lady GaGa storligen - att höra tjejen skråla med i tvivelaktiga låttexter med iPod i öronen ger också visst nöje för oss andra. Tage är en strålande bilhund, och det har inte varit alltför svårt att hitta hundanpassat boende. Viss motelltrötthet har dock infunnit sig för alla.
Så slutligen titlarna på historier från våra sex delstatsbesök i New England som aldrig kommer att skrivas i sin helhet:
Connecticut - Lopporna i sunk-New Haven (feat. Tage Tuggelito)
Rhode Island  - Biffiga strandmonster och mördarmygg
Massachussetts - Sockerstinn kurragömma på Harvard - ett lustspel
New Hampshire - Jakten på den försvunna state liquor outlet
Maine - Moderna människan utan mobiltäckning - en kärlekshistoria? (även om hela inläggets titel antagligen är bättre)
Vermont - Förbjuden frukt i Hippietown
Men nu låter vi några bilder ersätta ännu större ordsvada.

Små djur nära, och stora djur långt borta (kan ni se den?)

Och just det, Concord, NH, var det! 40.000 invånare. Här State Capitol.

Sista utposten

Bilen rullade planenligt norrut från Prout Place, Falls Church, Virginia, vid 15-tiden i lördags. 37 svettiga grader. Lite köer vid passering av NYC, men annars inga problem på färden. Natten tillbringade på sunkigt motell i New Havens utkanter. Connecticut! Bara 33 fuktiga grader på kvällen... puh! Martin som vaknade tidigt var dock hurtfrisk och joggade in till stan och kollade in Yale University. Vi andra fick ta oss en titt från bilen. Sedan bar det nordost över mot Rhode Islands fina sandstränder. Vi hade läst in oss på nätet och trodde oss veta att lille Tage skulle få vara med oss på stranden. Väl framme så visade det sig att vi behöver läsa på bättre. State law: No dogs on any beach in the state of Rhode Island. Jahupp, så det var bara att komma på en nödlösning. Martin och barnen började "beacha", jag och Tage tog en promenad i skogen och blev totalt uppätna av myggen. Sedan bytte jag och Martin. Således var både barnen och Tage trötta och nöjda när det väl blev dags för ett nytt bilpass, denna gång med destination Boston. Och de vuxna hade många vackra myggbett. Men bra och svalkande vågor.

Rhode Island beach girl!

Det är underbart att kunna kolla upp hotell med iPhone i bilen! Det går bra att resa runt med både barn och hund, men det blir knappast enklare...

Idag har vi besökt (läs Pia och barnen) JFK museum, medan Martin och Tage fick en härligt myggfri promenad. Friska havsvindar gjorde temperaturen behaglig. Sedan promenerade hela gänget runt i downtown Boston. There is a first for eveything: Isak gick själv hela tiden! Ja, kanhända att vi inte gick superlångt, men i alla fall. Vi har dock inte alltför höga förhoppningar att detta ska hålla i sig när vi vill ut och knalla runt i skogarna i Maine. Maine ja. Där befinner vi oss nu. Återigen på ett motell några kilometer från motorvägen, men med lite mer gräsmatta runt omkring än tidigare. Tage är helnöjd och vi kan åter sitta ute igen på kvällen, vi njuter lite av att temperaturen sjunkit strax under 20 grader. Efter lite plask i poolen drar vi imorgon förmiddag fortsatt norrut, mot Moosehead Lake. Sedan blir vi eventuellt utan mottagning (vi har hört att det varken finns telefontäckning eller internet) och dessutom utan elektricitet i vår rustika stuga. Tror att det blir en mycket nyttig erfarenhet för våra TV-råttor till barn. ;-) Ja, för all del, även för oss som snabbt har vant oss vid att kolla mejlen, facebook, etc stup i kvarten via iPhone. Så nu blir det kanske tyst från oss tills 1 augusti.

Jaa, fotografen hade fel på exponeringen hela dagen. Ingen semester utan missöden. Men det är i alla fall guldkupolen på Massachussetts State House i Boston i bakgrunden.

Biltullsnota hittills: 34 dollar och 80 cent. Antal delstater passerade ännu så länge: tio.

Into the wild!

Not quite travelling lite

Nu är första jobbhalvåret i USA slut, semestertider stunder. Bilen står packad på uppfarten, redo att ta oss norrut från de tryckande 37 grader vi har här i Washingtonområdet idag. Tält, sovsäckar, hundbur, badkläder och en vansinnig massa andra prylar. New England väntar.

Glad sommar! önskar familjen Holmberg

The rf

Agnes nya specialité är att skriva lappar och bildtexter. Det kan handla om allt möjligt, men mest är det i still med "I love my mom" eller "I love my puppy", med ackompanjerande bild. Efter en konflikt vi hade fick jag en "I hate you dad" lapp. Ibland blir det små uppsatser, rentav. Varför inte ett helt post-it block med ett ord på varje lapp...?

Ovanstående är lite förskönat. Inte tematiskt, utan stavningsmässigt. Hon stavar helt efter gehör, och på engelska är detta nästan vansinnigt svårt. Jag menar, visst har vi sje-ljud (eller är det sche-ljud) på svenska, men det är ändå inte i samma division. Men nu vill hon inte skriva på svenska, bara på engelska. Sheep, cheap, ship, chip, chirp, burp, weather, weak, week, steak. Jäkla språk att lära en 5-åring. Helt stokastiskt är det väl inte, men man får lära sig helt enkelt. Med Agnes har vi inte sett någon som helst anledning att ha stavningskurs ännu, utan försöker bara uppmuntra kreativiteten. Någon gång har hon frågat, och då har vi sagt hur det "ska" vara. Så viktiga orden "The" och "Love" är nu alltid rättstavade när  hon skriver.

Min riktiga favorit i hennes strävan att kämpa med engelska språket är för tillfället rubriken. Ackompanjerar ett annat av henne favoritmotiv för teckningar för tillfället, dessa av en blå planet med gröna landområden. Håll med om att det är ganska fyndigt.

En regnig eftermiddag

Liten prydlig pojke bakar!

Cookies and milk. Yummie!

Nyvunnen energi blir till bus både inne och ute.

Sedan dags för pärlplattepyssel.