Hunddagar

Tillbaka i Washington betyder tillbaka till ett tufft klimat. Riktigt varma och fuktiga dagar kallas för "dog days", och i sommar har det varit tufft för både hundar och andra. Bläddrar igenom några veckogamla ex av Washington Post och hittar artikel om hur farlig hettan faktiskt är. Fram till och med 26 juli i år hade vi här haft 42 dagar med över 90 grader Fahrenheit (32,2 gr C) och en handfull över 100 gr F (37.8 gr C). Väl i linje med den hittills varmaste registrerade sommaren här (1980) och flera grader varmare än normalt. 27 värmerelaterade dödsfall är registrerade hittills i sommar i DC-området, men läkare signalerar att olika lokala rättsmedecinalregler ofta gör att det är stor total underrapportering då dödsfall mer ofta kopplas till andra bidragande orsaker eller symptom. "Nature's stealth killer" säger the Post och jämför med andra väderfenomens relativa farlighet. Ändå är man ju här rätt vana, och nästan alla har luftkonditionering (tack och lov). 

I en annan artikel läser jag att det dör i genomsnitt 13 personer på DC-regionens vägar per 2-veckorsperiod. Bra att ha som perspektiv. 

Nåväl, vi har i alla fall förståelse för att vår hundvalp inte riktigt gillar långpromenader. Jag ska i alla fall nu lämna vårt svala hus för en svettig stund på altanen med en kall kvällspilsner lyssnande till det nästan öronbedövande tropiska syrsspelet i buskagen. Den stora nattliga tystnaden vid sjön i norra Maine känns redan fjärran.