Blötdjur

Jag önskar att jag hade haft en undervattenskamera för att kunna visa Isaks busiga leende när han sprattlar fram under ytan i den pool någon kilometer hemifrån där vi haft vårt "vattenhål" denna svettiga sommar. Alltså, jag vet att de inte är några skönsimmare, mina barn, men jag tycker att det är oerhört coolt att båda barnen känner sig obehindrade i det blötare elementet. Isak slog oss med häpnad härom veckan. Utan  extern uppmuntran tog han fyra längder i direkt rad över en 10-metersbassäng, fram och tillbaka. Jag upprepar, utan någon paus. Ner med huvudet (med simglasögon förstås), sprattla sprattla sprattla, upp och andas och sedan på det igen. Alltså, jag tycker att det är rätt coolt för en 3½-åring. Strömhoppen från 1½-meterstrampolinen (för att sedan simma upp och in till kanten själv) är redan vardagsmat.

Vi har ju passerat ett antal hotell/motell-pooler under semestern, och Isak är ständigt totalt orädd och simmar alltid tvärs över bassänger oberoende av djup. Lite nervös är jag väl fortfarande för honom då uthålligheten väl inte räcker för vad som helst, men det har inte behövts några nödingripanden ännu. Nackdelen av att ha växt upp som han gjort, med Guatemala och sommar-Washington, är väl då att han har lite svårt för vattentemperaturer under 23 grader. Men det är en annan femma. Agnes är den lilla sjöjungfrun, i sitt rätta element när hon dyker och simmar under ytan. Att dyka och hämta saker på botten är en baggis för henne. Reguljärt ytsim går väl an med blandat teknikval, men det är under ytan hon verkligen trivs.

Givet deras vattenvilja trodde jag kanske att National Acquarium inne i DC skulle vara en fullträff. Men uppenbarligen är några stillaliggande minikrokodiler i terrarium och hajar under en meter stora inte tillräckligt för att imponera på barn som sett delfiner hoppa invid båten och som själva klappat alligatorer. Nåväl, sån't händer.