tisdag 29 januari 2013

Tack till vår fru. Och till oss själva.

Vi är på väg hemåt efter några kaosartade sista veckor i Washington (till och med så att detta skrivs sittande i British Airways lounge på Dulles Airport). Men tamejtusan, en fräsch bil står sedan igår i hamnen i Baltimore och väntar på transport till Göteborg, flyttlasset har gått från North Taft Street med destination Greater Malmö och en andra bil blev till slut såld, och betald, 6 timmar innan flyget till Norden skulle avgå. Vi har nu på morgonen också tagit farväl av Lucila, som nu flyttar hem till Guatemala. Hon kom upp i fem och ett halvt år tillsammans med familjen Holmberg - inte det en liten bedrift. Och så har vi hunnit med en massa au revoir-middagar, fikor etc. Sömnen har månne fått lida lite, men nu känns det bra.

Många familjehjältar finns det förstås i allt detta drama, men nu vill jag bara nämna vår lilla Elsa. Hon är för det allra mesta ett stort solsken, men om det är något hon inte direkt gillar så är det att åka bil, eller rättare sagt att sitta fastspänd i sin stol. Alla som rest med skrikande småbarn vet att det inte är direkt njutbart och inte så lite uppstressande. Men ur desperation kommer lösningar, credd till Pia för att hon fann en nyckel för Elsa. Sedan spädaste ålder har nämligen musik (nästan) alltid fått henne lugnare, men inte vilken musik som helst. Det ska nämligen vara låten "Ave Maria Païen" ur musikalen "Notre Dame de Paris", sjungen (på franska förstås) av en viss Hélène Ségara. Denna har ljudit i bilen så många gånger att Elsas storasyster börjat plocka upp och sjunga den ganska väl, trots att hon förstås inte förstår vad det handlar om. Nu återstår det att se om lilltjejen blir katolik med tiden, men i så fall tar vi den saken då. What works, works - merci à la maman du Seigneur. Och detta har varit en liten men inte alls oviktig detalj i det som gjort att våra sista månader i USA faktiskt fungerat relativt väl. Vi är tokiga, men ganska duktiga.
http://www.youtube.com/watch?v=UY30Qgj6LJM&sns=em

Snart börjar en ny utmaning. Vinterkängorna sitter på!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar