Reklamlivet

Vi kan alltid diskutera hur genomkommersialiserad vår värld är, men personligen är det ganska sällan som jag känner att jag skulle passa i en reklamfilm för någonting. Två undantag nyligen. Det första när förra veckan fick se min 6-årige sons glugg efter den första tappade tanden via Skype. Långt där borta i vintriga Skåne satt en väldigt stolt kille, och på andra sidan pappan i DC som kollade in och jublade med honom. Sedan den andra, när min yngsta dotter i euforisk entusiasm i badkaret totalt stänkte ner mig till en sådan grad att man kunde fråga sig vem det var som badade och vem det var som höll koll. Nåväl, två små lyckliga barnögonblick i en period av mindre upplyftande, tungrott pusslande inför nu mycket snart förestående flytt och sorti från den amerikanska manegen.