måndag 14 januari 2013

Something wrong

Nynnade på introt på Aerosmiths "Living on the edge" när jag cyklade till jobbet idag. Den börjar, för er som inte har låten i skallen, med "There's somethin' wrong with the world today, I don't know what it is, Something's wrong with our eyes...". I alla fall, det var temperaturen som triggade mig - 16 plusgrader på morgonen den 14 januari här i DC. Tänkte på superstormen Sandy, sommarens torka över hela kontinenten, och sedan på värmerekorden i Australien senaste veckan. Kom fram till att i mitt sinne råder inget tvivel om vad som är fel. Inte för att 16 grader i januari är obehagligt fysiskt, tvärtom, men om man som jag länkar det till globala utsläpp så tar det ju udden av det positiva av att kunna cykla utan vantar. Det riktiga problemet är inte att vi inte förstår att den globala uppvärmingen kommer att ge mycket mer katastrofväder (eller i bättre fall underligt väder). Problemet är att vi verkar stå utan politiska lösningar på hur vi som globalt samhälle ska genomföra de nödvändiga ekonomiska och sociala förändringar som på sikt kan dämpa uppvärmningen och begränsa dess skadliga effekter. Om nu inte några smarta ingenjörer kan rädda oss, förstås.

Som individ måste jag erkänna att jag inte vet om jag personligen är beredd att justera mitt liv på det sätt som kanske krävs (ägaren av två jättebilar har talat...). Men jag är i vilket fall stolt över att Sverige går i relativ ledning i frågan, och lovar att inte gnälla över höga bensinpriser när jag flyttat hem (kan inte lova samma sak om vädret/mörkret, sorry...). Politiskt ledarskap är i vilket fall helt centralt, och Sverige har kommit en bra bit. Men samtidigt, när man levt här i USA och ser hur amerikanerna, 33 gånger fler än vi svenskar, bor och lever, så undrar jag försiktigt om det kommer att spela någon roll. Med tanke på att 1,3 miljarder kineser följer en energiförbrukningsmodell mer i stil med USAs än med Sveriges så känns det hela övermäktigt. Har ni sett bilderna på smogen i Peking senaste dagarna? Skrämmande.

Kommer våra barnbarn och barnbarnsbarn att förlåta oss?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar