Veckan som gick

Tiden går för fort. Vet inte om det är ett fenomen som bara hänger efter mig, men jag anar att det är många fler som känner så. Hade tänkt skriva några rader om veckan som började med Valentin-dagen, och nu har tiden flugit iväg och ännu en vecka har gått.
I alla fall. Alla hjärtans dag är stort här. Föga förvånande eftersom det är ett kommersiellt jippo. Sådant är de som bekant mycket bra på häröver. Både Agnes och Isak skulle ha med sig något bidrag till fika, samt Valentin-kort till samtliga klasskompisar. Agnes fick själv skriva samtliga sina 22. Isak skrev sitt namn själv och fick hjälp att skriva kompisarnas namn. Jag hade ansträngt mig lite för att gå med temat och skurit ut hjärtformade melonskivor till det fruktfat som hade anbefalts av Agnes lärare. Till Isaks förskola får man bara ha med köpta saker, så det var inte så mycket att välja på, när det skulle levreras muffins där. Båda barnen kom hem med stora påsar med godis och småpresenter från klasskompisar ... vi hade delat ut vanliga kort.
Min födelsedag började med skönsång och en god kaffe latte på sängen :-) Jag firade vidare med att dra ut Tage på hundkurs och sedan sushilunch med en väninna (och tre små buspojkar). Eftermiddagen bjöd på kaffekorg på lekplatsen och sedan var det dags för lite pilates tillsammans med Agnes (som de ordnade på hennes Girl Scout-klass). Skön avslutning med middag komponerad av grillmästare Martin. Tack så hjärtligt för alla gratulationer (mejl, kort i postlådan, telefon/videosamtal, blommor, presenter, facebookhälsningar och tankar).
Lucila hade semester och njöt värme och familjegemenskap i Guatemala, så det bidde lite mer barnhämtning och städning för min del förra veckan.
Fredagen (som för övrigt bjöd på 23 graders värme) var en stor händelse för Agnes. Hon var hembjuden till en kompis, som hade valt att fira sin födelsedag genom att ha två tjejkompisar som nattgäster. De hade säkert en helkul kväll, men när det var dags att komma till ro så ville det sig inte alls för vår lilla flicka. Martin och jag hade själva precis somnat när telefonen började ljuda. Nu bor kompisen bara ett litet kvarter bort, så hon blev snabbt hemkörd och kunde krypa ner i vår trygga säng. Nästa morgon när vi frågade varför hon inte hade känt sig trygg, hon har ju trots allt sovit många nätter hos mor/farföräldrar, samt hos moster/morbror och farbror/faster utan problem, så svarade hon "Ja, men det är skillnad. Det är ju familjen." Så rätt hon har, vår lilla stora Agnes.