1 år

Idag firar jag och barnen 1 år i USA. Minns tydligt hur mycket det blåste när vi landade på fredagseftermiddagen. Precis som det stormade här igår. Då var det det dock betydligt mer snö än vad vi har nu. Känns så mycket skönare att vakna upp hemma i sin egen säng, omgiven av sina egna grejor jämfört med ett halvfräscht lägenhetshotell.
Vi har absolut hunnit bo in oss i vårt hus här på Prout Place, och trivs mycket bra. Som alltid är början på ett nytt ställe mer eller mindre en seg uppförsbacke. Man måste helt enkelt börja från början på alla plan. Från det tråkpraktiska som hemförsäkring, sophämtning, el-, gas-, och vattenabonnemang. Vidare lite mindre tråkigt, men ack så viktigt; bilköp, internet, och mobilabbonemang. Allt detta är ganska tidsödande och inte helt okomplicerat när man dessutom inte hittar så bra (eller ännu inte har internet hemma).
Vidare den sociala biten. Det tar tid att bygga upp ett socialt nätverk som kan ge något till var och en av de fyra familjemedlemmarna. Minns tydligt en fredagkväll när vi hade varit här cirka en månad, och Martin tog en öl efter jobbet med kollegorna. Satt här ensam, kände mig övergiven, tittade djupt i vinglaset och saknade Guatemala så in i Norden. Och det tog tid. Visst att vi hade vänner att umgås med redan från början. Men inte så många att vi kunde socialisera så frekvent som vi önskade. Någon gång under hösten lossnade det. Och det känns mycket bra. Både Agnes och Isak har flera goa kompisar, och Martin och jag tycker nästan att det är skönt när vi har en kväll för oss själva. Som ikväll. Nu ska jag avsluta min grymt goda Leffe Blonde (det var så länge sedan jag drack en sådan sist att jag hade glömt hur god den är), och gå och hjälpa Martin i köket. Jag vet att han är mästare på att grilla fillet mignon till perfektion, men han kan nog behöva ett handtag med att vispa ihop bearnaisesåsen ;-)