
Familjesemester i fjällen är ju ett känt beprövat koncept med hög mysfaktor. I alla fall i stort sett. Om man exempelvis bortser från alla vansinniga påklädningsprocedurer varenda gång vi gått in och ut ur lägenheten. Och att vi glömde Agnes skidbyxor (tur vi hade en gammal overall med också). Annars är det parallellsvängar med utsikt, plogskola och snöormar, puder och röda kinder, varm choklad och guatemalansk rom (inte blandat, gud förbjude), brasa och spel, after-ski med öl och dans (i lägenheten förstås, i långkalsonger), pulkaåkning och snöbrottning, skridskoåkning och poolbad. Boende i lägenhet på bottenplan med krypavstånd till lift och barnbacke.
-18 grader första dagen. Krävde vissa extrainköp av ansiktskydd för barnen. Men vackert blir det. |
Agnes har nu efter en knapp handfull dagar åkt sin första "svarta" backe, och jobbar på bra att få till stoppsladdarna. Isak började åka i sele med pappa bakom, men gårdagens myckna snöande bromsade ner all åkning och han fann självförtroendet att svänga och bromsa för egen maskin. Han föredrar dock att stanna i barnbacken med rullbandet upp. Och föräldrarna har kommit fram till att de där tidiga 90-talsskidorna (eller kan det vara sent 80-tal) som stått i olika förråd under minst ett decennium faktiskt fortfarande går att åka på. Speciellt när man tänker på alternativkostnaden. Så fick man också något att prata om med lokalbefolkningen i liften (jag fick mest "wow, cool"; Pia blev utskrattad för sina rosa skidor...)Och... [fanfar]... vi kom iväg 06.01 i söndags. Familjen Holmberg på utsatt tid! [ny fanfar]. Och de 74 milen i bil hit tog inte mer än 8½ timme, inklusive lite småpauser, så vi hann faktiskt med några åk även denna dag.
Ser härligt ut. Vi ser fram emot att ha en skidfamilj i bekantskapen att semestra med! Och hjälmar har vi haft i närmare tio år, säkerhetstörstande som vi är ) ;
SvaraRadera