Årets stora familjehögtid står för dörren. Sista torsdagen i november högtidlighåller amerikanerna den tredagarsfest 1621 som de nya kolonistpilgrimerna i Plymouth i dagens Massachusetts höll tillsammans med mer långtida amerikaner från Wampanoag-stammen för att tacka gud(arna?) för den första skörden som de förstnämnda fått i det nya hemlandet. Thanksgiving alltså. Trevligt med traditioner!
Thanksgiving är nuförtiden synonymt med gemenskap, familj, matöverskott, parader, välgörenhet och football, men föstås också med fulla flygplatser och vägar. I år förväntas 55 miljoner amerikaner (och andra) resa i samband med denna långhelg, för att äta ofattbara 46 miljoner kalkoner.
Jag kastar mig fullt ut i traditionen i år. Målet är att fira tacksägelsedagen med den närmaste familj jag har här i landet. nämligen systerson Joel och hans utbytesfamilj i Waunakee, Wisconsin. Det kan rapporteras att det idag, onsdag, har varit fullt men ändå välordnat på de flygplatser i Washington och Chicago som jag passerat. Sitter nu på en (enbart halvfull!) buss på väg till universitetsstaden Madison (som Waunakee är en förort till). Solen skiner från en blå himmel, det platta landskapet fladdrar förbi. Snön som kom för några dagar sedan har smält, och fälten är brungult vintertrist. Det ska vara en tretimmarstur från Chicago i normalfallet. Om det håller trots den täta trafiken på I-90 har jag ännu en anledning att vara tacksam.
 |
| Reagan National Airport |
 |
| Gränstrakter mellan Wisconsin och Illinois. |
Jag är tacksam för att ni ska träffas ❤️ och lite avundsjuk så klart.
SvaraRaderaJag ville ge ett tacksamt hjärta på bilden av dig, men så lättvindigt får man inte dela ut kärlek på Blogspot. Ta hand om varandra.
SvaraRadera