In the air tonight

Phil Collins sologenombrottslåt från 1981 handlade om något helt annat, men det är verkligen något som är annorlunda i luften i DC 2022 jämfört med 2012. Orsaken till detta heter ”Initiative 71”, ett lagstiftningsförslag som i november 2014 fick stöd av närmare två tredjedelar av röstande DC-bor i en folkomröstning. Det jag pratar om är naturligtvis den omisskännliga, sötkvalmiga doften av rökt marijuana, för vilket personligt rekreationsbruk alltså blev lagligt genom sjuttioettan. Inte för att jag vandrade så värst mycket i DC sist det begav sig, men den senaste månaden har detta doftintryck slagit sig fram förbluffande ofta. Därav detta inlägg. 

Legaliseringen i DC kom relativt tidigt, men det är ett större skifte som skett i USA under det senaste årtiondet. Dels handlar denna förändringsvåg om större social acceptans, men också mycket om att försöka komma tillrätta med baksidan av hård repressionspolitik i form av överfyllda fängelser och social stigmatisering kopplad till fällande domar. Idag är weed lagligt för rekreationsbruk i 19 delstater plus DC. Lagligt betyder dock inte fritt. Lagen baserad på Initiative 71 säger till exempel att det är lagligt att inneha 2 ounces (56 gram) marijuana (och upp till sex plantor), men försäljning är inte tillåten. Dock har man rätt att skänka bort upp till 28 gram, vilket naturligtvis lett till att en marknad uppstått där man exempelvis köper en t-shirt och får marijuanan som en ”gåva” på köpet. Detta enligt framgooglad information - jag har själv ingen aning och inget intresse. Men för den som undrar behövs tydligen cirka ett gram till en joint, så upp till 28 kan man alltså frikostigt skänka bort. Hyggligt liberalt. Marknadspriset för denna mängd ska vara mellan 160 och 350 dollar beroende på plats och kvalitet, återigen om nu någon av er undrar. I DC är därtill innehav och användning bara lagligt om man är över 21 år (yngre som påkoms av ordningsmakten får dock inget straff utöver beslag av sitt rusningsmedel), och får enbart användas i privatbostäder. Användning är därtill explicit förbjuden i parker eller på federalt ägd mark (vilket 25 procent av DC består av). Således en relativ frihet, vilket är rimligt. Hur prioriterad efterlevnaden av reglerna är av rättsvårdande myndigheter vet jag dock inte. Doftintrycken på stan indikerar att det verkar finnas relativt stort rådrum, men jag har faktiskt sett polis ”ingripa” vid en mycket distinkt osande picknick i Hains Point-parken nere vid floden. Om det nu var rökan och inte annat och ”mer olagligt” poliserna var ute efter…

Personligen tror jag att en ökad grad av tillåtelse av rekreationsbruk av vissa droger är rätt väg att gå. Att underminera finansieringskällor för organiserad brottslighet samt öka brukarsäkerheten är de huvudargument som fäller avgörandet för mig. Därtill verkar legalisering av just marijuana, som här i USA länge varit socialt accepterat och vars negativa hälsoeffekter av många bedöms vara relativt lindriga, vara ett rimligt steg när man ska balansera personlig frihet och samhällets ansvar. Men jag skulle ljuga om jag sa att det är något jag vet mycket om. De amerikanska delstaternas experiment, liksom de i mer tillåtande regimer i många andra länder, kommer dock med säkerhet att ge oss mer fakta och mindre ryggmärgsreaktionsupprördhet i frågan om effekterna av legalisering. Och det är obetingat bra. 

PS. Ett långt inlägg ska definitivt tolkas som att jag nu återigen har mer egentid än vad jag kanske helt skulle önska. Det var härligt att ha Pia på besök i en vecka och jag längtar till höstlovet då hela flocken kommer hit. Ändå är det lite märkligt att en lägenhet kan kännas så tom trots att antalet möbler och växter i den växte exponentiellt i förra veckan…