Rent under

Washingtons tunnelbana verkar inte vara något vidare populär bland huvudstadsborna. Kraftiga prishöjningar pga allmänna budgetproblem, en svår dödsolycka för tre år sedan, skakiga kaklådor till vagnar med hög beläggning och en kvasistalinistisk, enhetlig betongdesign på alla stationer - nej OK, det blir kanske inte högsta charmpris. Men något som slår mig, speciellt efter besök i Europa, är hur relativt rent det är i vagnar och på perronger. Därtill ingen grafitti eller äckliga spottloskor och snushögar i gångarna, som det är överallt i Stockholm.

Varför denna skillnad? Det totala mat- och dryckförbudet som funnits sedan Metron här i DC invigdes för 40 år sedan må verka extremt, men det fungerar. Rökning på stationer? Bara glöm det. Och dessa regler verkar i stort accepteras och efterlevas. Inga fimpar välkomnar dig på perrongen, ingen spilld öl av brakfull slyngling på lördagskvällen, ingen som torkar av Big Mac-fingrar på sätena. Låter lockande, eller hur? Jag har dock en känsla av att folk skulle ignorera dylika regler om de föreslogs hemma, det skulle väl sägas vara för extremt, ett fascistiskt angrepp på stadsbornas integritet och rättigheter. Mot deras frihet?

Och det är kanske här det börjar bli intressant. Amerikaner accepterar ju dylikt. Ja, de lyder överlag auktoriteter och konstiga anmodningar utan knot, de köar och uthärdar, de uthärdar krångliga byråkratiska processer som får begreppet bysantinsk att vara en underdrift. Jo, men marginalskatt på 55% eller moms på 25% ? Skulle inte tro det, lilla vän... Glöm därtill inte att de har konstitutionens stöd för alla sina puffror i hemmen. Så det är annorlunda, det där med friheterna vi söker.

Längre än så orkar jag nog inte ta analysen denna onsdagskväll. Sanningen att säga så är jag ute på tunt underlag. Brutalsegregationen av Washington gör att jag efter 2 1/2 år absolut inget vet om metrostationernas charm bortom "säkra" Northwest, Norra Virginia och Bethesda. Men det är en annan historia.