Utvandring då och nu

Som tillägg till Martins förra inlägg kan jag kommentera att jag läste den charmanta Moberg-serien för snart två år sedan och har varit sugen på att åka till svensktrakterna alltsedan dess (men jag få ju skylla mig själv att jag inte har drivit igenom det). I samma veva som jag läste om utvandrarnas strapatser så fick vi brev från Skatteverket som löd något i stil med "ni har nu utvandrat". De som har läst böckerna kan säkert förstå hur hela jag skrek 'NEJ, vi har INTE utvandrat, vi bor bara utomlands i några år!'. På Kristina och Karl-Oskars tid var utvandring något som var på livstid. I bästa fall kunde de få några brev om året från dem därhemma. När de bestämde sig för att bege sig från Sverige så hade de ingen aning om vart de skulle hamna eller hur det skulle gå. Det är verkligen flera universum från vår verklighet där vi kan hålla koll på allt som händer hemma från nyheter, TV-program och väder, och till och med se dem som vi pratar med via Skype. Något som vi för övrigt kan göra obegränsat då det inte ens kostar något. Därtill kan vi sedan cirka ett år tillbaka skypa varifrån som helst via våra mobiltelefoner.
Det som är lika då som nu, är att utvandrarnas barn blev amerikaner vid födseln. Så och vår lilla Elsa. Hon har nu fått sitt amerikanska födselbevis och imorgon ska vi påbörja processen för att anskaffa hennes första amerikanska pass. Om allt vill sig väl (biljetter är redan köpta) så anländer hon sitt andra fosterland för första gången den 13:e augusti.