Höga trösklar

Vilken vecka! I onsdags fyllde Elsa en månad, vilket vi inte firade med tårta, men väl med ett hälsobesök. Kvällen innan hade barnen kommit i säng väldigt sent då Isak och Martin inte landade förrän klockan 20.30 efter sin Minnesota-färd. Således tog vi det lite lugnare denna morgon, vad gjorde väl det om Agnes och Isak kom lite senare till camp den dagen. Elsas doktorstid var vi dock tvugna att passa. Innan vi stressade ut genom dörren skulle vi bara kolla lite på Agnes öron, då de återigen hade svullnat lite. När jag undersöker öronen närmare så ser jag inte längre de små plopparna som ska sitta på baksidan för att hålla örhänget på plats. Den vänstra lyckas jag efter en del "grävande" få ut, men den högra var omöjlig. Jaha, vad göra? Agnes fick följa med till läkaren, och det kändes rätt så bra att bestämma att inte heller Isak skulle gå på camp den dagen då han ju faktiskt fortfarande var lite hostig och hade haft feber dagen innan (dock inte längre, så det var inte aktuellt att han skulle undersökas när vi var hos doktorn utan han hängde i väntrummet medan jag var inne med flickorna). Först kan jag säga att allt var utmärkt med Elsa, och att om det skulle anmärkas på något så hade hon gått upp i vikt lite för bra då vågen nu visade 4750g (men då det enkom kommer från amning så är det ok). När doktorn såg Agnes öron så blev hon lite mer bekymrad. Hon försökte med pincett men lyckades inte bättre än vad jag hade gjort, utan rekommenderade en tur till akuten för att operera bort det. Således, Martin fick snabbt packa ihop på kontoret och sedan jobba hemifrån den eftermiddagen då Isak vid det laget hade blivit mycket sämre och behövde komma hem och sova. Elsa, Agnes och jag installerade oss i väntrummet på George Washington University Hospital, där vi sedermera tillbringade de närmaste fyra timmarna (trots att man betalar DYRT för vården här så får man vackert vänta)! När vi äntligen blev omhändertagna så kunde en skicklig läkare ganska snabbt lirka ut örhänget. Detta gjorde hon utan bedövning och med hjälp av en jättepincett. Hjälp, vad modig Agnes var som stod ut med detta! Under tiden hade Isak sovit bort hela eftermiddagen och var rejält hängig. Stigande feber och noll aptit. Han klagade några gånger över lite ont i örat, ja kanske till med att det gjorde lite ont i båda öronen, men det förklarade vi med kombinationen förkylning och flygning dagen innan. Det går snart över tänkte vi. Så fel vi hade! Nästa dag var han fortfarande som en urlakad trasa (inte så konstigt med tanke på att han inte ätit ordentligt på flera dagar). Febern hade kommit och gått i fem dagar vid det laget. Kanske dags att även han fick ta en tur till doktorn denna dag. Martin ringde till jobbet och anmälde en sjukdag, så jag slapp tack och lov att själv sköta alla turer till doktorn och camp runtsläpandes på lilla Elsa. (Lucila har semester denna veckan.) Så Martin tog Isak till doktorn där hon snabbt konstaterade att han hade dubbelsidig öroninflammation, samt lunginflammation! Hon tillade att de flesta barn hade varit storgråtande med trumhinnor som såg ut sådär.... Usch, vad man känner sig usel som förälder. Men det var inte så lätt att gissa hur dålig han verkligen var när han själv inte verkade så besvärad. Han går nu på en dunderkur penicillin för att få bort alla elaka bacilluskor innan det bär av till Sverige i nästa vecka. Efter dessa dagar kan vi konstatera att båda de stora barnen har rejält höga smärttrösklar!