Det känns bisarrt att se och läsa om den fruktansvärda förödelsen som skapats av tromber över sydstaterna den senaste veckan. (Jo, det heter
tromb på svenska, inte
tornado eller
twister som man säger här, och när vi ändå är igång heter det
orkan och inte
hurrikan eller något annat). Vad (jag tror att) det handlar om, säkert kraftigt förenklat, är att när den horisontellt framrullande kanten på mycket kraftiga (och därmed snabbt förflyttande) åskväder går tillräckligt snabbt kan den på något sätt svänga ner och hänga horisontellt under molnet istället. Och detta är inte att leka med på något sätt. Mer än
300 döda i landet senaste dagarna, de flesta i Alabama denna vända. Enorma krafter, totalt krossade hus, kvarter. April månad verkar ha slagit alla historiska trombrekord, om man får tro
nyheterna. De som tror på global uppvärmning skriker förstås om det. Obama är naturligtvis ute och syns i aktiva poser; det måste en president bara - man har inte råd att få något "
Katrina debacle" à la George W
Bush på halsen.
Faktum är att jag inte bara skriver detta för att vi råkar bo i ett stort land där naturkatastrofer sker på avlägnsa ställen. Det är, och känns, faktiskt betydligt närmre. I vår hemstat, Virginia, har 5 dödsfall rapporterats från tromber denna vecka. Visst, vi bor i norra Virginia och detta var i sydvästra Virginia, 50-60 mil bort, men vid minst två gånger den senaste tiden har trombvarningar faktiskt utlysts för vårt
county när kraftiga åskstormar ångat fram. I Agnes skola hade de
tornado drills i början av månaden
. Det är alltså inte bara teori och abstraktion. Men vi får verkligen hoppas att vi slipper uppleva någon riktig
twist and shout.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar