Himlen nästa

I Europa omringas kyrkorna av gravstenar. Därav termen kyrkogård. Här i USA ser det sällan så ut. Runt kyrkorna (som ju oftast inte heller ser ut som hemma) är det gröna gräsmattor och stora parkeringar som gäller; ingen plats för grifter. Gravplatserna ligger separat, på egna plättar land, gärna med vita staket invid den största vägen i byn eller längs tätt trafikerade stråk i större städer. De är, så att säga, en självstående business. Som i all företagsverksamhet är image viktig för försäljningen till slutkunderna. Och få saker är viktigare än att välja ett bra namn. Många gravplatser har föga förvånande namn som anspelar på frid, lugn eller natur. Trädnamn verkar populärt. Men jag måste säga att jag höjde på ögonbrynen när vi igår, ute på på minimini-semester, på landsortsväg i Delaware körde förbi Gate of Heaven Cemetery. Lite förmätet, nästan fräckt, skulle man kunna tycka. Som om Fonus skulle heta Himlatransport AB. Jag menar, vem kollar om de som begravs där verkligen är värdiga en sådan enkel entré till det utlovade hinsides? Nej, det är väl bara att betala i det jordliga så får man sin biljett rakt förbi Sankte Per. Nåväl, självbedragare med lite dålig smak finns det överallt, kanske bara lite fler i Delaware, tänkte jag. Men när jag väl slog upp det på nätet sedan vi kom hem förstod jag att det är ett ganska vanligt namn på gravplatser, över hela landet. Det är inte en franchise, så illa verkar det inte vara, men ändå.