Läsare utan gränser

Visst, jag såg några rubriker om det i februari, men det är blev inte konkret förrän idag. Bokkedjan Borders, USA:s näst största efter Barnes&Nobles, begärde då skuldomstrukturering och skydd från kreditorer, och att en del butiksnedläggningar skulle ske var ofrånkomligt.  Men det var ändå lite sorgligt att idag se fönstren gapa tomma på den före detta butiken på hörnan av L Street och 18th Street nere i stan. Jag bodde på ett litet hotell i samma kvarter första gången jag kom till Washington hösten 2004, och har besökt just den butiken varje resa hit sedan dess, och därtill ett gäng gånger sedan vi flyttade hit. Satt bl.a. där en del den första månaden efter flytten förra vintern - det var trevligare så än att gå till det där instängda lägenhetshotellet. Nu har den alltså stängt, som en av mer än 200 butiker över landet.

C'est la vie, jag vet. Schumpeter, creative destruction. Folk köper inte böcker, och skivor, på det sättet längre, i den mån att de alls köper fysiska varor. Dyra butikshyror och stor lagerhållning kan inte kompenseras av för dyra café latte och muffins. Samtidigt, ändå, vilken läsnörd eller bokmal, åtminstone de över 30, kan säga att känslan att snurra runt på Amazon på nätet är bättre än att gå bland rad efter rad efter rad med golv-till-tak-bokhyllor överfyllda med, ja, böcker. (Termen bokhylla kommer väl snart att vara lika anakronistiskt begrepp som automobil eller  velociped.) Jag älskar bokhandlar. Har älskat. Men nostalgi betalar inte stora räkningar, lika lite som det gjorde för speceributikerna för 50-60 år sen.