> Ångest, irritation, rädsla, trötthet. Inte många positiva känsloutslag har kommit ut från den holmbergska bostadsfronten de senaste månaderna. Ingen kan säga att det är lätt att hitta boende för ett halvår som ska rymma 5, snart 6, personer samt vovven, och därtill ligga inom budgetram och inte alltför långt ifrån Isaks skola. Barnen har gråtit och jag har känt paniken växa. Så tack och credd till min fru som utöver sökiver också bibehållit relativ optimism. Det kontraktsförslag på ett hus som jag nu har bredvid mig visar att hon hade rätt, och det hela känns nu oerhört mycket mer hoppfullt. Molnet är på väg att skingras. Men vi inte vill ta ut något i förskott, det har gått fel i sådana här saker förr. Stay tuned...
Förstår precis hur ni känner det! Ens hem är ens borg och när man inte har den tryggheten känns hela livet lite skakigt.
SvaraRaderaSjälv har jag hyrt mig ett litet hus på landet som jag ämnar flytta till i juli. Det är inget större fel på min Linköpingslägenhet, men den är bara 37m2 och det känns som att jag skulle vilja ha några fler kvadrat att röra mig på. Och en trädgård att mysa i.
Håller tummarna hårt för att allt löser sig för er!
Vi håller tummarna.
SvaraRaderaKHEAO