Sova hela natten

Vi har fått höra en del kommentarer åt hållet att vi är lite tokiga som ger oss in på det här med babyliv igen. (Och det kanske är sant!?) Inte minst då vaknätter och allt vad det innebär. Faktum är att det inte blir något nygammalt för oss. För det har nämligen aldrig helt upphört sedan Agnes föddes för snart åtta år sedan. Isak har ganska länge sovit lugnt och nöjt i sin egen säng hela natten. Visst har han perioder då han är lite oroligare och antingen kommer in till mamma och pappa av sig själv, eller ropar från sin säng tills någon av oss kommer och hjälper honom till toaletten eller så. Agnes däremot kommer ofelbart varje, och jag menar VARJE natt. Man kan säga att det är ovanligare att hon inte kommer än att Isak kommer. Ibland räcker det inte att hon får krypa upp mellan mig och Martin i dubbelsängen, utan hon kräver också att vi lägger armen om henne och ligger tätt, tätt intill.
Vi har pratat en del om det med henne att det inte längre är hållbart när bebisen har kommit och behöver ligga där och hon säger att hon förstår. Men ännu är hon i alla fall inte beredd att ändra på något nattligt beteende. Vi har tidigare försökt lite tafatt att få dem att somna själva, men med föga framgång. Sanningen att säga tycker både Martin och jag att det är ganska mysigt att läsa saga för dem (vi brukar läsa för varsitt barn och skiftar varje kväll) och sedan ligga kvar och mysa en stund tills de somnar. Ibland är det segare än vad man önskar, men för det mesta går det rätt så snabbt, och numera ligger vi alltid där och läser något eller går igenom e-post på våra iphones. Men även detta blir ju lite svårare med ännu en familjemedlem. Så jag tog tillfället i akt nu när Martin har åkt på tjänsteresa och kommer att vara borta i 15 dagar. Redan första kvällen förklarade jag lugnt för barnen att jag kan inte dela på mig, så det går bara inte att jag myser med båda två varje kväll.
Vi har således infört en ny rutin som innebär att de läser för mig och jag läser för dem i stora dubbelsängen. Sedan går de in på sina egna rum. Bortsett från första kvällen (när Lucila smög in till Agnes utan att jag visste om det) så har de båda somnat utan problem i sina respektive sängar, helt utan sällskap. Visst har de någon kväll klagat lite, men faktiskt inte speciellt mycket.Och kanske det mest uppseendeväckande av allt: hela tre gånger har Agnes har sovit i sin egen säng hela natten under de två senaste veckorna! Det finns hopp för henne också. För oss lär det vänta sisådär åtta år till......

Kan också tillägga att vi har haft i princip samma avvänjnings/läggnings/sovaprocedurer med både Agnes och Isak. Det är uppenbart att de har helt olika personligheter och vitt skilda olika behov och önskemål.