Brief intermission in life

Ja, man ska väl inte ropa hej i förtid, men nu sitter jag i alla fall på Heathrow på väg hem till Washington igen, så risken att jag missar mitt barns födelse borde nu vara klart begränsad. Visst är det sisådär tre veckor kvar till beräknad nedkomst, men konstigare saker har ju hänt, och det har emellanåt känts som två långa veckor i Sverige. Träffade på två stora magar hos vänner som påminde mig, ifall jag någon gång skulle ha glömt det (varav den ena fick en flicka igår och den andra kommer att få något med planerat kejsarsnitt imorgon). I alla fall, det hade ju inte varit coolt att ha missat ett av de få unika tillfällen då övriga livet bara stannar upp för att jobba fram och välkomna det magiska nya. Och jo, jag vet att vissa får jobba mer än andra för att det ska bli så, men jag har väl en roll att spela ändå. Det ska bli så kul och spännande.

I övrigt - ett stort virrvarr av intryck och känslor från en halvt hyperintensiv maj-sejour i Sverige (det räknas väl inte att jag satt i Helsingörs hamn under turan i söndags...). Massor med jobbmöten och jobbmiddagar om Sveriges ekonomi: förtroende finns för landets egna styrkor men tydlig oro för den ekonomiska och finansiella storm som gradvis tilltar i styrka nere på kontinenten. Massor med möten om framtida jobb också: har slipat på argumenten så bra att jag nästan tror på dem själv :-) . Gott om kryddor: ett personbästa på distansen 21,1 kilometer en blåsig Kungsholmsdag (1h31min!); att känna på en känslig gaspedal på Smedbergs Porsche Carrera; bastubad med dopp i kyliga havet; målkalas på Olympia (och HIF-seger!); ombyte av hyresgäster på Lilla Gränd (och efter besök på kattvindarna en läskig insikt om hur mycket grejer man kan tillåta sig att ha om man "har" två hus). Och sedan goda middagar, koppar kaffe, glas med vin (och annat) - med vänner och familj som man träffar alldeles för sällan. Jag skulle snabbt bli alkis med magsår om den takt som hållits senaste veckan skulle bibehållas, men gott är det... Och samtidigt i allt detta - lite mer tid än i vardagen att reflektera över det liv och de val vi gör och ska göra. Önskar förvisso att reflektionerna hade gett tydligare resultat, men ibland har de väl ett värde i sig som ett steg på vägen mot bättre självinsikt.

Und jetzt; back to the future!