Klassisk rockpose

Nordanvinden har svept ner ordentligt över oss i helgen, och påmint oss att det faktiskt kan bli ganska vintrigt här också, även om det på nederbördsfronten mest är lite snöfyk som ligger ute vid husknutarna. Vi har haft en helg modell lugnare, som igår började med diverse presentinköp inför vår kommande resa och till ett gäng födelsedagskalas som radat upp sig här i februari. Ja, den där lågkonjunkturen syns inte på köpcentrumens parkeringsplatser i DC-förorterna i alla fall.

Idag var det meningen att två kalas skulle avklaras, men det blev till slut bara Isak som fick gå på kalas med musiktema (hos en privat version av kommunala musikskolan som heter "Bach to Rock"). Agnes däremot har däckats i någon slags influensa, med 99 procents horisontalläge det senaste dygnet. Inte roligt, men vi måste också vara glada över att det varit så sällan vi hamnat i den sitsen - överlag har sjukdagarna i familjen Holmberg varit mycket få här i Amerikatt (sorry, men Emil i Lönneberga är på TV: n just nu). I alla fall missade hon ett kalas idag och så kommer ett födelsedagsfirande med tjejkompisarna väl att förgås imorgon, vilket svider extra mycket då det vankades bio på eftermiddagen. Nåväl, nu gäller det att A blir frisk och vi andra håller måttet - på fredag bär det av västerut!


Bruce Dickinson eller James Hetfield  har väl aldrig haft stickad tröja och ballong i handen på scen, men men, I är cool ändå.