Gnagaren och "vintern"

OK, en dag försent, men vadå? Många kanske kommer ihåg 90-talskomedin Groundhog Day med Bill Murray och Andie MacDowell, numera en välförtjänt klassiker. I alla fall, denna dag infaller den 2 februari, varje år, och själva konceptet är väl samma som det vi använder i bondepraktikan hemmavid: om vädret denna dag är si eller så kommer vädret framgent att vara zi eller zå. När det gäller Groundhog day, en tradition sedan mitten av 1800-talet i Pennsylvania, så har man alltså skruvat till det hela med att blanda in en stackars oskyldig gnagare. Principen är att djuret, om det kommer ut den 2 februari till solljus, ska bli skrämd av sin egen skugga och då springa in i sin håla igen. Och då kommer vintern att vara sex veckor till - ja, logiken är väl uppenbar. Eller inte. Nåväl, om det är molnigt den 2 februari kan våren vara runt hörnet. Det hela har förstås blivit ett jippo utan like, och Groundhog Day-festivaler firas lite varstans, men mest i Pennsylvania. I staden Punxsutawney har man till och med en levande gnagare, Phil, som likt bläckfisken Paul under förra fotbolls-VM inför ett jättemedieuppbåd ska förutspå vad som komma skall. Men genom att viska i örat på en utvald människa om han blev rädd eller inte. Nåväl, i år spådde Phil att det skulle bli sex veckor vinter till. Eller som Washington Post skriver - "six more weeks of whatever".

Phil in action!

Detta inlägg blott för att sona mina historiska synder såsom förespråkare av fördomen att USA innehåller mindre riktig kultur än en liter yoghurt. För vad är inte Groundhog Day om äkta amerikansk kultur. Faktum är att just Pennsylvania nyligen bjöd oss på mer speciell kultur - för ett par veckor sedan gjorde vi ett besök i mycket speciella Amish country (för er med filmminne, tänk 80-talsrullen "Vittne till Mord" med Harrison Ford). Men det får vi rapportera om lite senare.