Skolavslutningsveckaochsenmidsommarrochjössesvadtidengårhej....

Det är inte lätt att hinna med. Sista veckan i första klass för Agnes var fylld med en massa upptåg som var för sig kvalificerat för inlägg här på bloggen. Inte minst avslutningsdagen själv, vilket var i tisdags, som avslutades med "sleepover"-party för 4 tjejer (och en entusiastiskt deltagande lillebror). Jobb, och jobbintervjuer är också intressanta saker att skriva om. Och så en halvkonstig midsommarafton, förvisso med sill och snaps men också med vanlig arbetsdag för mig, bortskeppande av en nervös Lucila till det stora äpplet, och för Pias del med barnpassningshjälp för de till Ukraina-destinerade vännerna i flyttagen. Allt detta skulle vi kunna skriva mer om. Men nu, med en halvtimme kvar på midsommarafton så är det full bilpackning som gäller - imorgon tidigt drar vi till Outer Banks i North Carolina; en remake på 4 dagar av resan dit vi gjorde förra året. Så vi får återkomma med allt det där senare. Kanske.

Att bli en Brownie



   

 Seneftermiddag en vardag i juni. Konstiga familjen Cykel far till parken i slutet av det kulliga området där de bor. Tramp tramp för Tripp, Trapp, Trull och Trudelutt. Ceremoni för flickscouter på gång. Flaggceremoni. Pledge of allegiance. Girlscout pledge. Sedan: Daisies kallas fram, en och en, och blir omvandlade till Brownies. Konstigt? Jo, men det bara heter så, och det har det alltid gjort. Ett år har gått, fullt av goda dygder och kakförsäljning. Täta applåder, gång på gång, från den mångkulturella föräldraskaran av allt från tunnaste tunna till tjockaste tjocka. Nästan mangrann uppslutning. Det här är något stort, och till skillnad från hip-hop och country, är det något förenande. Knytkalaspicnic följer. Barn som rusar omkring: scoutflickor, småsyskon, storasyskon. Hämtar dricka i jättekylbackarna, det är ju ändå staterna, men mer vatten är CC... Hot dogs, macaroni and cheese, köttbullar, sallader, frukt. Kurragömma och rockringar. Och aldrig har väl någon å det senare sett en sådan talang som en viss 4 1/2-åring... De där höfterna är bestämt mer latinska än nordiska. En långsam juniskymning följer, eldflugornas dans som börjar i skuggorna under träden. En Brownie och hennes entourage cyklar hemåt.



Nybakad



Brownie meets brownie





Hips don't lie



Gringos i flykten och farten

Jo, ville bara säga att de som vill läsa Gringo Challenge i flykten borde nu få en anpassad design när de knappar in http://holmbergwashington.blogspot.com/ i mobilens webbläsare. Tänk vad de kan, Google...

Och så måste nämnas att Isak självklart är i full cykelfart igen. Redan medan vi höll på och torkade blod efter kraschen frågade han snyftande om han nu skulle vara tvungen att sätta på stödhjulen igen; hemska tanke. Nej då. Och redan på kvällen samma dag som han blev sydd blev det ett par vändor med lilla cykeln för att känna efter. Därefter har han cyklat hela vägen till dagis ett par dagar denna vecka (inklusive uppför hela backen dit, jajemen). Och varje kväll i veckan har det varit cykelrace upp och ner längs Prout Place för de fyra barnen i cykelålder som bor här. It's the thing. Fartkameran har dock inte kommit upp än, så bildlig dokumentation får komma så småningom.

Och stygnen rök redan idag, för den delen.

Runner up

Agnes var en av tre tjejer som utsetts att representera sin klass i löptävlingen på Westgate Elementary's årliga idrottsdag, vilken utspelade sig igår onsdag. Jag vet inte var hon fått sitt självförtroende ifrån, men både på kvällen innan och på morgonen före tävlingen utmålade hon det som helt självklart att hon skulle vinna.

Missledande foto, tyvärr...

Men, kära läsare, kan ni tänka er, hon vann inte. Agnes tog detta faktum med ro, jätteglad över det "band" hon fick för sin tredjeplats (av 12) och över att bli omklappad av fröken när hon återvände till klass och vattenflaska i skuggan.

Kvar stod pappa och funderade på vad som hänt om funktionärerna från 5

:e och 6:e klass inte klyddat till det så de stackars småtjejerna fick springa de ca 400 meterna på gräs två gånger innan de lyckades räkna in rätt placeringar. Och om det inte varit så varmt, redan närmare 30 grader klockan 9 på morgonen. Och om Agnes inte hade haltat lätt på ena foten (var kom den ifrån...).

Njae, i ärlighetens namn kanske inte särskilt mycket. Det var aldrig riktigt spännande. Eller så är löpning inte det som riktigt triggar mig. Gissar att jag inte kommer att vara exakt lika lugn under framtida fotbollsmatcher för kidsen...

Feeling great!

Efter att ha jobbat ett par intensiva timmar med styrelsearbete tog jag idag och trampade bort till poolen. Sådär bara mitt på dagen -utan barn! Jag hade med mig äggklockan och plaskade på och simmade längder i en halvtimme. Vilken lyx!
Inte känner jag mig sämre av att ha en jobbintervju inplanerad imorgon förmiddag. Har inte en aning om det kan vara något av intresse, men det känns i alla fall härligt att det är någon som har kontaktat mig.

Han kom, han cyklade, han syddes

Med Agnes ur huset spelade Isak ensam herre på täppan. Han klagade inte direkt över att ha både mammas och pappas uppmärksamhet. Efter hans fotbollsträning igår åkte vi och slappade vid poolen. Nåja, Isak slappar ju inte direkt. Vilket blötdjur han har blivit!
Väl hemma igen tänkte vi att det var dags för lite cykling utan stödhjul. Har ju märkt ett bra tag nu att de inte slår i marken speciellt ofta. Och inga som helst problem. Han var jätteduktig, och tycket att det var toppen. På ett kick hade han fått kläm på även hur man startar och stoppar utan hjälp. Så det var upp för lilla backen som är vår uppfart i ett huj, runt bilen och sedan en stor sväng ut på gatan igen. Många förmaningar om att titta efter bilar hann det bli, och fler lär följa.
"Jag vill ut och cykla" var naturligtvis det första den lille pågen sa när han vaknade i morse. Nja, det blev nygräddade plättar och kläder på innan han kom ut och fick visa upp sina nya färdigheter för nyss hemkomna Agnes. Lite lek på studsmattan hann de också med innan stora skrällen kom. Jag kom precis ut med ett fruktfat till dem när jag ser honom krascha på gatan. Mycket blod, jadå. Snabb översyn och Martin och jag bestämde att jacket i hakan behövde nog sys. Isak och jag far iväg till akuten. Hemma igen två timmar senare med två stygn under hakan och simförbud i fem dagar. "-Men, Isak vad hände egentligen när du trillade? Gick det för snabbt?" Isak svarar som det självklaraste i världen "Nej, jag skulle träna zickzack-körning."

A på scoutläger

Ifredags var jag och hämtade hem Agnes från skolan ett par timmar i förväg. Hon hade feber meddelades det från skolans sjukstuga. Jag var och hämtade en unge som var pigg som en lärka. Nåväl, hem och vila blev det. Oj, vad hon led av att få se en film hemma i soffan i stället för att avverka sina sista lektioner för dagen! Hon hade inte ett uns feber. Framåt kvällen gick det inte att hålla henne lugn längre. Det blev både cykling och studsmatta denna ljuvliga sommarkväll. Desutom skulle väskan packas inför morgondagens äventyr.... Lördagsmorgonen slår hon upp sina blå okristligt tidigt och påstår att vi måste gå upp för att hinna i tid. Försöker lugna henne en stund, men med dålig framgång. Ok, ok. Vi går väl ner och fixar lite frukost då. 8.30 prick är vi utanför skolan där de ska samlas för ett drygt dygns läger. Hon är mycket nervös, men förväntansfull. Så mycket mer än så vet vi faktiskt inte, för hon är sällan speciellt pigg på att berätta om sina äventyr. Det brukar liksom mer krypa fram efterhand vad som har hänt. De hade någon slags talangshow framåt kvällen. Och vi såg att hon hade tillverkat ett sittunderlag. Stolt var hon i alla fall när hon kom hem i förmiddags :-) Och inte undra på det. Sova borta utan någon från familjen med sig är minsann inte småpotatis för vår lilla, stora tjej.