Seneftermiddag en vardag i juni. Konstiga familjen Cykel far till parken i slutet av det kulliga området där de bor. Tramp tramp för Tripp, Trapp, Trull och Trudelutt. Ceremoni för flickscouter på gång. Flaggceremoni. Pledge of allegiance. Girlscout pledge. Sedan: Daisies kallas fram, en och en, och blir omvandlade till Brownies. Konstigt? Jo, men det bara heter så, och det har det alltid gjort. Ett år har gått, fullt av goda dygder och kakförsäljning. Täta applåder, gång på gång, från den mångkulturella föräldraskaran av allt från tunnaste tunna till tjockaste tjocka. Nästan mangrann uppslutning. Det här är något stort, och till skillnad från hip-hop och country, är det något förenande. Knytkalaspicnic följer. Barn som rusar omkring: scoutflickor, småsyskon, storasyskon. Hämtar dricka i jättekylbackarna, det är ju ändå staterna, men mer vatten är CC... Hot dogs, macaroni and cheese, köttbullar, sallader, frukt. Kurragömma och rockringar. Och aldrig har väl någon å det senare sett en sådan talang som en viss 4 1/2-åring... De där höfterna är bestämt mer latinska än nordiska. En långsam juniskymning följer, eldflugornas dans som börjar i skuggorna under träden. En Brownie och hennes entourage cyklar hemåt.
Nybakad |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar