Twister and shout

Det känns bisarrt att se och läsa om den fruktansvärda förödelsen som skapats av tromber över sydstaterna den senaste veckan. (Jo, det heter tromb på svenska, inte tornado eller twister som man säger här, och när vi ändå är igång heter det orkan och inte hurrikan eller något annat). Vad (jag tror att) det handlar om, säkert kraftigt förenklat, är att när den horisontellt framrullande kanten på mycket kraftiga (och därmed snabbt förflyttande) åskväder går tillräckligt snabbt kan den på något sätt svänga ner och hänga horisontellt under molnet istället. Och detta är inte att leka med på något sätt. Mer än 300 döda i landet senaste dagarna, de flesta i Alabama denna vända. Enorma krafter, totalt krossade hus, kvarter. April månad verkar ha slagit alla historiska trombrekord, om man får tro nyheterna. De som tror på global uppvärmning skriker förstås om det. Obama är naturligtvis ute och syns i aktiva poser; det måste en president bara - man har inte råd att få något "Katrina debacle" à la George W Bush på halsen.

Faktum är att jag inte bara skriver detta för att vi råkar bo i ett stort land där naturkatastrofer sker på avlägnsa ställen. Det är, och känns, faktiskt betydligt närmre. I vår hemstat, Virginia, har 5 dödsfall rapporterats från tromber denna vecka. Visst, vi bor i norra Virginia och detta var i sydvästra Virginia, 50-60 mil bort, men vid minst två gånger den senaste tiden har trombvarningar faktiskt utlysts för vårt county när kraftiga åskstormar ångat fram. I Agnes skola hade de tornado drills i början av månaden. Det är alltså inte bara teori och abstraktion. Men vi får verkligen hoppas att vi slipper uppleva någon riktig twist and shout.

Fullt upp

Igår var en ganska stor dag för mig. Jag inledde med att skriva under ett kontrakt för Världsbanken. Det blir ett vikariat på nordisk-baltiska kontoret (Martin jobbar på IMF's motsvarighet) under en månad. Inte helt klar över arbetsuppgifterna, men det känns verkligen sekundärt i det här läget. Det ska bara bli så kul att komma igång och jobba ett tag. Få lite extra prassel i plånboken. Yes! Undrar vad nettot blir i slutet av månaden ...var ju liksom bara tvungen att shoppa lite nya jobbkläder idag. :-)
Från kontraktsskrivandet gick jag tvärs över gatan för att bli invald som sekreterare i IMFFA's styrelse (IMF Family Association). Det var en mycket högtidlig händelse med flott lunch, massa tal, mingel, konstutställning och jazzunderhållning. Det bådar gott för ett aktivt år.
En snabb grillmiddag hemma på altanen med familjen, och jag rusade vidare till en lokal visning av den svenska filmen "Bröllopsfotografen". Sedan skvallrande med en svensk väninna fram till midnatt. Helt klart en av mina bästa dagar sedan vi flyttade hit.

Vårhumor, typ

Sedan månadens första dag har lillkillen fått ett nytt favorituttryck, som så fort andan fallit på utropats: "April april din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill". Han höjer sig en tonart (om man nu kan det när man pratar) på "vart" - det låter rätt kul, originellt nästan. Och Isak tycker själv att det är hysteriskt roligt.

Han och Agnes håller också på med någon slags matematikskämt, som de båda kan vika sig i skratt över, men kanske inte riktigt någon annan.

Typ:
Isak: Vad är 1+1+1?
Pappa: 3
Isak och Agnes (i munnen på varandra): Nej, det är fisk.

Men det finns korn av genialitet. Som:
Agnes: Vad är tusen gånger infinity?
Pappa: ???
Agnes: It's one thousand infinity, silly pants.

Igår råkade jag påpeka att från och med söndag borde Isak byta "april, april" mot "maj maj måne...". Det borde jag kanske inte ha gjort. Varning för sårskorpa på hörselnerven igen.

Himlen nästa

I Europa omringas kyrkorna av gravstenar. Därav termen kyrkogård. Här i USA ser det sällan så ut. Runt kyrkorna (som ju oftast inte heller ser ut som hemma) är det gröna gräsmattor och stora parkeringar som gäller; ingen plats för grifter. Gravplatserna ligger separat, på egna plättar land, gärna med vita staket invid den största vägen i byn eller längs tätt trafikerade stråk i större städer. De är, så att säga, en självstående business. Som i all företagsverksamhet är image viktig för försäljningen till slutkunderna. Och få saker är viktigare än att välja ett bra namn. Många gravplatser har föga förvånande namn som anspelar på frid, lugn eller natur. Trädnamn verkar populärt. Men jag måste säga att jag höjde på ögonbrynen när vi igår, ute på på minimini-semester, på landsortsväg i Delaware körde förbi Gate of Heaven Cemetery. Lite förmätet, nästan fräckt, skulle man kunna tycka. Som om Fonus skulle heta Himlatransport AB. Jag menar, vem kollar om de som begravs där verkligen är värdiga en sådan enkel entré till det utlovade hinsides? Nej, det är väl bara att betala i det jordliga så får man sin biljett rakt förbi Sankte Per. Nåväl, självbedragare med lite dålig smak finns det överallt, kanske bara lite fler i Delaware, tänkte jag. Men när jag väl slog upp det på nätet sedan vi kom hem förstod jag att det är ett ganska vanligt namn på gravplatser, över hela landet. Det är inte en franchise, så illa verkar det inte vara, men ändå.

Läsare utan gränser

Visst, jag såg några rubriker om det i februari, men det är blev inte konkret förrän idag. Bokkedjan Borders, USA:s näst största efter Barnes&Nobles, begärde då skuldomstrukturering och skydd från kreditorer, och att en del butiksnedläggningar skulle ske var ofrånkomligt.  Men det var ändå lite sorgligt att idag se fönstren gapa tomma på den före detta butiken på hörnan av L Street och 18th Street nere i stan. Jag bodde på ett litet hotell i samma kvarter första gången jag kom till Washington hösten 2004, och har besökt just den butiken varje resa hit sedan dess, och därtill ett gäng gånger sedan vi flyttade hit. Satt bl.a. där en del den första månaden efter flytten förra vintern - det var trevligare så än att gå till det där instängda lägenhetshotellet. Nu har den alltså stängt, som en av mer än 200 butiker över landet.

C'est la vie, jag vet. Schumpeter, creative destruction. Folk köper inte böcker, och skivor, på det sättet längre, i den mån att de alls köper fysiska varor. Dyra butikshyror och stor lagerhållning kan inte kompenseras av för dyra café latte och muffins. Samtidigt, ändå, vilken läsnörd eller bokmal, åtminstone de över 30, kan säga att känslan att snurra runt på Amazon på nätet är bättre än att gå bland rad efter rad efter rad med golv-till-tak-bokhyllor överfyllda med, ja, böcker. (Termen bokhylla kommer väl snart att vara lika anakronistiskt begrepp som automobil eller  velociped.) Jag älskar bokhandlar. Har älskat. Men nostalgi betalar inte stora räkningar, lika lite som det gjorde för speceributikerna för 50-60 år sen.

I just called to say I love you

Dotter till pappa efter det att godnattsagan lästs:

"Du, pappa, när jag gick ut ifrån skolan idag, från min art class, så träffade jag en flicka där; ja, vi lekte en stund. Och du pappa, vet du vad, hon hade en egen telefon, en riktig, en riktig telefon som man kan ringa med. Och hon är 7 år (sagt med eftertryck).

Och sen kom den, frågan:

"Varför kan inte jag få en egen telefon? Pappa, varför kan jag inte det?"

Det lustiga är att hon redan med ordvalet i frågan förstått vad svaret skulle bli om hon frågade rakt ut. Det blev ingen lång diskussion. Den här gången. Och jag var taktisk nog att inte svara "för att du inte är 7 år ännu".

Smakfullt talför

Våra gäster var idag på liten förevisning av Sveriges ambassad och hela House of Sweden, beläget vid Potomacfloden strax "nedanför" Georgetown, inne i DC. Passade alldeles utmärkt som försmak inför påföljande föredrag med mästerkock. Någon som hört talas om Mr. Samuelsson? Jo, tänkte väl det.

Makan med Mackan, sa Bo.

Aprilhelg

Vad heter nu "spring" på svenska, mamma? frågar Isak. Det heter "vårrrr" -rullar mycket överdrivet på r för att förtydliga för Isak som har lite svårt för denna på bokstav på svenska (och skånska!). Nu äl det VÅÅÅL, ropar Isak, mycket ivrig att berätta för mormor och morfar om vad han kan. Ja, vi har nu ännu en gång kärt besök från södra Skåne. Och trots att det spåddes en hel del regn denna helg, så har vi haft riktigt skönt väder, och följaktligen mycket uteaktiviteter. Lördag blev det som vanligt fotbollsträning för Isak, och sedan simning för dem båda. Efter gedigen sillunch spatserade vi tvärs över gatan och var med på granndotterns 2-års kalas.

Idag har vi varit på Cherry Blossom Festival. Folk och ljuvligt blommande körsbärsträd i mängder... Det blev mycket fotande, både för fötter och kamera!

Och som sig bör när det är helg och man har besök så har det blivit "Go mad, mye mad o mad i rättan tid".

Och imorgon väntar tokiga 28 grader Celsius!