Tänk er en krigsfilm.
Vi kan kalla den för "Slaget vid Krisograd". För dramaturgin vet vi att det behövs våld och blod, sårade att rädda. Fiender. I den här filmen har först fått se hur menig Souvlakiotis, en lat och spinkig soldat, kollapsat, djupt sårad och utmattad av ett slag han aldrig orkat förbereda sig för. Sedan ser vi just menig O'Guinness, en oförsiktig och självgod kollega, som djupt sårad fallit offer för det inte alltid helt oberäkneliga krigets vindar. I hären har vi förstås en fältskär, låt oss helt enkelt kalla honom för Dompan. Intressant Men Farlig. Vissa ser honom som modig och ultimat räddare av liv och hälsa på de sårade och ingjutare av mod i de andra kämpande. En hjälte. Andra ser honom som i och för sig nödvändig men lite väl hetsig med både morfin och skalpell, en boklärd med sadistiska drag. Fältskären kastar sig ut, kräver snabba amputeringar efter samråd med sina fältskärskollegor, Dr. Kommission och Herr Frankfurt (samt sjukgymnastik förstås). Alla bortser från att dessa kollegor alltför ofta blundat för de menigas synder innan kriget då de kunde byggt upp styrka och övat färdighet. Nåväl, O'Guinness förstår att han är illa ute men tvekar inte oväntat inför läkekonstens alla rekommendationer, motsägelsefulla och larmande i stridsdimman. Han försöker gömma sig men...
Äsch, jag gillar inte krigsfilmer nåt värst, och de är ju rätt urmodiga. Det som verkar vara inne är vampyrer, och kanske zombies. Och faktum är kanske att det vi egentligen ser i världsekonomin är mer av "Dawn of the Dead" än (heroisk?) kamp. Tänk många av västvärldens banker och kanske till och med några staters finanser. Nu gäller det att skarpt och snabbt analysera vad som är vandrande död zombie, och bör likvideras snabbast, och vad som är livsdugligt och kräver stöd.
Ännu en dag på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar