Superstjärnorna och den dystrare framtiden

Bland de mer lärde inom min profession frodas just nu USA-pessimismen, två år efter investment-banken Lehman Brothers kollaps (som inledde den akuta finanskrisen globalt). I grund och botten handlar det självklart om en mängd olika orsaker till att experterna inte tror på snar återhämtning. Sett till det mer kortsiktiga verkar inte det finansiella systemet ha repat sig efter krisen, och de amerikanska hushållen generellt är fortsatt alldeles för skuldsatta. Liksom staten. Tvivel råder om det politiska systemets förmåga att hantera problemen, och i vilket fall finns inga jättesnabba lösningar; det tar tid att få obalanser ur systemen. Obamas återvalskampanj 2012 kan redan nu sägas hänga på en skör tråd - även om det inte är hans fel så kommer 4 år med knackig ekonomi knappast att hjälpa honom då. Om bl.a. detta skriver här den kände ekonomen Kenneth Rogoff. Denne har bl.a. varit chefsekonom på IMF 2001-2003. En av hans efterträdare, Raghuram Rajan, har nyligen kommit ut med en bok (Fault Lines) om krisens underliggande orsaker där han bl.a. pekar ut USAs brister på utbildningssystemet som ett långsiktigt hinder för bättre ekonomisk utveckling - istället för att leda världen på det området har USA sedan 30 år fallit tillbaka och arbetskraften är mindre och mindre anpassad för att konkurrera globalt. Rajan skriver många andra kloka saker också (jag har boken på nattduksbordet just nu), och även om han är mer nedtonad och mindre fyndig än ekonomsuperstjärnan Paul Krugman är han en pedagogisk och intelligent röst värd att lyssna på. Rekommenderas absolut även för icke-ekonomer. Efter den väntar på skrivbordet i alla fall nästa bok av en f.d. IMF-chefsekonom, Simon Johnsons 13 Bankers som grottar ner sig i det finansiella systemets excesser innan krisen.

Ja, överlag blir det lite mycket nördig läsning av den typen. Men det är ju svårt att inte bli inspirerad när man har så många möjligheter att gå på seminarier och presentationer med alla dessa nationalekonomins superstjärnor som man har när man jobbar där jag gör. Det ingår liksom för dessa att då och då komma och gästföreläsa eller göra en presentation på IMF. Paul Collier, Carmen Reinhart, Martin Ravallion, Rogoff och Rajan är väl inte några "household names" varken i USA eller Sverige, men inom ekonomkåren är de stjärnor som jag fått nöjet att "beskåda" de senaste månaderna. Och på fredag kommer Nouriel Roubini till fonden - hans ekonomkändisskap fick ordentlig fart i och med att han var en av de som tydligast förutsåg finanskrisen 2008-09, vilket också förärat honom smeknamnet Dr. Gloom (dyster). Ska bli intressant, om än kanske inte upplyftande.