A welfare miracle on ice? US vs. Sweden

Frågan kan även för insatta svenskar i förstone te sig bisarr. Vem spenderar mest på social välfärd - USA eller Sverige? Sverige borde väl vinna lika enkelt som Sovjet borde ha krossat amatöramerikanerna i OS-hockeyn i Lake Placid 1980 ("Miracle on Ice"). Svaret verkar snarare bli, att det beror väldigt mycket på, i alla fall enligt Freakonomicsbloggen på New York Times som hänvisar till en studie som en känd ekonomisk historiker gjort baserat på siffror från mitten av 00-talet. I reda kronor som går till offentlig välfärd, ja, då spenderas i Sverige mer än dubbelt så stor andel av BNP på välfärd. Men vi beskattar bidrag och pensioner mycket hårdare än USA, så "netto" är det mindre skillnad. Ser man därtill till siffrorna per person och inte som andel av BNP blir det ännu jämnare. Och räknar man in att amerikanerna lägger väldigt mycket mer i privata välfärdssatsningar, inte minst i privata hälsoförsäkringar, så blir summan av kardemumman att amerikanerna i genomsnitt faktiskt spenderar mer på social välfärd per person än svenskarna. Nu råkar priserna för amerikansk vård dock vara väldigt höga, så justerat för det blir satsningar på social välfärd (netto, per person) nästan exakt lika höga i USA som i Sverige.

Lite förvånad blir man kanske. Men vi ska inte glömma att genomsnittet döljer extremerna. De fattigaste i USA har det mycket mycket sämre än i Sverige, eller som artikeln säger "people in the U.S. are falling through holes in the safety net". Men man får vara försiktig med att uttala sig alltför säkert om social välfärd.

Trafikkunskap, uppföljaren

Med referens till våra nya körkort, och vad vi tyckte om körkortsprovet, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när tester visar att 1 av 5 personer med körkort i USA inte skulle klara teoriprovet idag. Alltså, kraven var ju inte direkt skyhögt ställda från början. Artikeln från CNN här. US dummest drivers live in the North-East, enligt artikeln.

Anständigt uppförande för besökaren

Min första tjänsteresa som internationell byråkrat står för dörren. När resebokning till exotiska Stockholm är bokad kommer automatiskt ett mejl med reserekommendationer för landet. Säkerhetsläget, terroristrisk, brottslighet, rättssystem, trafiksäkerhet, sjukvårdssystem osv. Mest intressant var ändå kulturtipsen. Nu gäller det att uppföra sig: Av med skorna! Fram med spriten! Skål!

General Cultural Tips



• The customary greeting in Sweden is the handshake.
• Introductions are often made by a third party in Sweden; wait to see if your host is going to introduce you before introducing yourself to a stranger.
• Swedes are generally nonconfrontational and try to avoid arguments.
• When invited to a Swedish home, it is appropriate to bring flowers for the hostess. Liquor is also an appreciated gift.
• You may be required to remove your shoes when entering a home - follow the example of your host.
• The Swedes use gestures sparingly and speak more softly than what is standard in North America. Modulate both your body language and the volume of your voice accordingly.
• Dinner or parties in a Swedish home may be somewhat formal. Place cards may indicate seating arrangements; if they are not present, avoid sitting down until you know whether your host has a prearranged seating plan in mind. The toast in Sweden is an extremely formal ritual. If you are present for a toast, avoid touching your drink until your host says "skoal".

Otillgängliga cornflakespaket

När jag växte upp var bilden att man i USA i stort sett fick körkorten i flingpaketet - så löjligt enkelt skulle det vara. En korrigering är på sin plats. Åtminstone för en utlänning krävs det långt mer än så. Inte i kör- eller trafikkunskap, men i pappersexercis.

Efter en anmälan hos min arbetsgivare fick vi vänta i två månader på ett särskilt brev från amerikanska UD (som säger att vi har rätt att söka körkort), ett fax från tillbörlig myndighet att de har tagit detta ad notam (Virginia Department of Motor Vehicles - DMV) samt ett endosseringsbrev från min arbetsgivare. Med dessa brev, plus två olika identifikationsformer (svenskt körkort duger inte), samt bevis på att vi bor i Virginia (elräkning med rättstavat (!) namn på), kunde man passera det största hindret på väg till körkort - välkomstluckan på DMV:s kontor för att få en nummerlapp för sitt ärende. Därefter är tålamod för väntetiden och avsaknad av totala blackouts egentligen det enda som behövdes.

Efter väntan följer registrering med tagande av foto, 15-sekunders syntest, genomgång av dina papper igen plus naturligtvis ett par blanketter till att fylla i. Sedan mer väntan. (Jag passade på att hjälpa en nära nog blind dam på 83 år att fylla i sin blankett. När jag frågade vad hon hade för ärende så sade hon att hon skulle bestrida att hon inte fick behålla sitt körkort. Oh well...) Sedan får man då till slut i alla fall komma till en skärm på en pulpet (à la arbetsförmedlingen) där "teoriprovet" skulle göras. Både jag och Pia hade faktiskt läst igenom DMV:s körkortsmanual på 30 sidor kvällen innan, för säkerhets skull. Trafikreglerna skiljer ju sig åt mellan delstaterna, så det är bra att kolla lite detaljer kring promillegränser och vad som gäller för högersvängar vid rödljus. Typ. Overachievers...

Först skulle så 10 trafikmärken  identifieras. Här fick man inte ha några fel, men när alternativen gjorde det nämast löjligt uppenbart att välja rätt. Sedan 25 allmänna trafikregelfrågor, där man behövde 20 rätt. Provet tog väl 15 minuter. (Den som vill köra några testfrågor kan ju kolla sina kunskaper här). Sedan mer väntan på trafikinspektör för uppkörning. Jag lyckades då med konststycket att få en inspektör som 4 år tidigare kommit från Phuket, Thailand, där han bland annat arbetat som skräddare. Ett jobb som gett honom många kontakter i Sverige, dit han också rest många gånger å det jobbets vägnar (Helsingborg, Bara (!), Skellefteå osv.) och lärt sig ett och annat ord svenska. Med detta och pågående våldsam politisk kris i Bangkok hade vi mycket att avhandla under vår 4-kvarters rundtur. I vår egen automatväxlade bil förstås.

Om en vecka ska körkorten dyka upp i flingpaketet. Jag menar brevlådan. Whoopie!

Oceaner oss emellan

Så här i vulkanasketider ska man inte ta något transatlantiskt flygs avgång för given. Men vi har lyckats med konsttricket att både få hit våra första besökare från utlandet till detta hem, och få dem lyckligt hem igen. Barnen fick en dryg vecka njuta av mormor och morfars sällskap i vardag och till helgs. Skolhämtningar. Sagoläsningar. Tidiga morgonlekstunder i pyjamas. Sol och bad. Skridskoåkning. Helt enkelt små axplock av livet med våra viljestarka små monster. Jo, vi har dåligt samvete för att vi berövar barnen löpande samvaro med mor- och farföräldrar, med kusiner, fastrar, farbröder, mostrar, morbröder. Isak ska ändå snart få kyssa sin faster. Det blir måhända ett straff på sikt, i alla fall antyder min pappa ofta att han fortfarande inte kommit dylika övningar. Men jag tror Isak kommer att gilla att ta hand om pojkkusinerna och deras mor och far om någon dryg vecka. Mellan släktbesöken ska dessutom hinnas med vänner. Imorgon kommer delar av den norska kontingenten från Guatemala.

Bra med besök, förstås. Det blir ett litet tvång att faktiskt ta sig en ordentlig titt på staden man flyttat till och dess omgivningar, inte bara att ha dem som kuliss till vardagslivets rutinflängande. I helgen åkte vi ut till havet. Ocean City. Lika konstgjord stad som namnet antyder. En stad byggd på en 400 meter bred men ett par mil lång landremsa i Marylands kustband. 300.000 sovande en högsäsongsnatt, 7.000 bor där på vintern. Stora hotellkomplex står på parad längs den vackra, breda och vita sandstranden i öster. Staden passar väl bäst för de mellan 10 och 16 år, för de grälla minigolfbanorna, stimmiga poolerna och slamriga nöjesparkerna. Och för de mellan 21 och 23 år som kan brövla runt och visa upp sig mellan barerna på strandpromenaden, the Boardwalk. Och för de som står ut med allt det där för strandens skull. Den är som sagt vacker, och havet är alltid havet. Synd att det är 3-4 timmar hemifrån - endast i nödfall görbart som dagsutflykt.

Livet är farligt

...men man kan ju försöka gardera sig. Det gör i alla fall amerikanska företag så mycket som möjligt. Det farliga för dem är att bli stämda i domstol med abnormt stora skadeståndskrav när någon skadat sig på eller med deras produkter. Allt jag kan om rättssystemet här lärde jag mig antagligen via Lagens Änglar på 80-talet, så jag har väl ingen vidare koll, men något verkar snett med den legala ansvarsfördelningen när en grundreaktion om något händer är: Sue them! I alla fall får det ibland smått humoristiska, ibland irriterande inslag för alla "vanliga" konsumenter. Mest handlar det om olika typer av ofta opåkallade varningstexter. Några exempel:

- Caution, hot content - klassikern på alla kaffepappersmuggar (och de är många...)
- Night riding is dangerous - text på ramen till min nya cykel.
- Small children may drown if bucket filled with water - text på spann med tennisbollar i sportaffären.

För att inte tala om alla gula koner som varnar för hala golv trots att de tvättades för flera timmar sedan. Vi borde kanske sätta ut koner på trottoaren utanför vårt hus - enligt lagen är vi ansvariga om någon skulle halka och bryta benet där (rättsskydd ingår dock i hemförsäkringen av denna anledning, men man kan aldrig vara säker...) Men men. Det värsta med detta är kanske att det förstärker bilden av att gemene amerikan är rätt puckad. Egentligen är det rättssystemet som är det. Men det kan bli bra TV.

Tillfälligt bäst av de sämsta

Är det måhända valår i år? Ingen tvekan när man ser på den typ av "nyheter" som finansministern skjuter fram. Visst, all heder åt nuvarande svenska regering för att de lyckats upprätthålla relativ ordning i statsfinanserna, jättebra, men just nu känns en betraktelse av "bäst i EU-klassen" inte riktigt som ett toppbetyg ändå. Och därtil är det inte för enstaka år som starka meritförteckningar bygges. Med åldrande befolkning och en av världens högsta offentliga välfärdsambitioner (oavsett regering) har Sverige omfattande utmaningar framför sig ändå. Det är något som IMF sannolikt vill diskutera när man ska göra sin årliga studie av Sveriges ekonomi - en "mission" (där jag är med på en hörna!) kommer till Stockholm för besök i slutet av maj/början av juni. Gissar dock att både Borg och Östros gärna väntar att diskutera detta offentligt i detalj tills efter den 19 september.

Sunday thriller

Huvudnyhet bland annat där jag lånat detta montage.

På samma sätt som att banker lever på att låna ut slantar till hugade husköpare och eldiga entreprenörer, byggs IMF:s budget naturligtvis delvis på av de låneräntor man kräver av länder som tvingats komma och be om nödlån hos organisationen. En stor del av framtida intäkter ser ut att komma från vad som för bara något år sedan var närmast otänkbart - ett land inom euroområdet. Något beslut är inte fattat i IMF:s styrelse än, men nu finns det (till slut) i alla fall ett förslag gällande Grekland att ta ställning till. Beloppen som nämns är enorma - ett gemensamt lånepaket från IMF och euroområdets övriga länder om 110 miljarder euro över de närmsta 3-4 åren. Det är över 1000 miljarder kronor, vilket exempelvis kan jämföras med Sveriges statsbudget för hela 2010 på drygt 720 miljarder kronor. Från IMF:s del är det tal om ca 30 miljarder euro. Om jag inte kollat fel i all hast är bara det större än något annat lån som Fonden gett någonsin i sin historia i både absoluta mått mätt och i förhållande till låntagarlandets BNP-storlek. Och då har Fonden oftast varit ensam om att låna ut. Nu kommer en mycket större del från grannländerna. Ja, exceptionellt är det sannerligen, vilket väl får sägas reflektera graden av problem i den grekiska ekonomin. Åtgärderna de måste ta till de närmsta åren för att komma iordning kan ni ju kolla i ex. DN - det blir ingen picknick i parken - men om bankrutt skulle undvikas behövdes lånet. Tuffa insatser behövs oavsett.

Sverige då? Nej, vi lånar inte ut direkt till Grekland i detta läge, bara euroländerna gör detta. Men man kan säga att vi ändå kommer att göra det på ett sätt. IMF sitter ju inte precis med miljarderna i källaren, utan man får (precis som banker) låna upp kapital hos ägarna - dvs. hos andra medlemsländer. Sverige har ett bilateralt låneavtal med IMF. Detta innebär nästan garanterat att en del av de slantar som (ev.) börjar flöda till Aten kommer från Riksbanken. Är det säkert Sverige får tillbaka dessa pengar då? Nåväl, hittills har IMF aldrig ens varit nära att misslyckas med att betala tillbaka det man lånar upp av medlemsländerna. Och Grekland måste återbetala IMF före Tyskland och de andra. Det mest sannolika är således att Riksbanken, och därmed statskassan, tjänar en liten slant på detta på sikt.

Utan att oroa mig för mycket om sekretesskraven så kan jag väl säga att det är väldigt spännande tider att jobba just där jag jobbar. Spännande men också lite skrämmande, precis som en bra thriller. Hur de finansiella marknaderna reagerar på "paketet" när de öppnar imorgon är nästa del av dramat. Blir det lugnare eller flyttar oron vidare? Sedan kommer naturligtvis månader och år med det där som heter "implementering" för Grekland. Och år och kanske årtionden av långsiktiga ekonomiska och politiska effekter på hemmakontinenten.

Godmorgon, Europa.

En röst på egen risk

Man förstår att de är griniga. 235 år gammal är republiken där vi bor, byggd på en grund av medbestämmanderätt för bidragen till det gemensamma goda. Men inte för alla - exempelvis de som råkar bo i Washington DC. DC:s innevånare betalar federal skatt men är inte representerade i kongressen eftersom området är ett federalt distrikt och inte en delstat - en slags anomali i grundlagen och förklaringen till de buttra budskap som oftare än inte pryder invånarnas bilar.

Men nu fanns chansen (läs Economist artikel här). Representanthuset (ena halvan av kongressen) hade röstat för en lagändring. Obama positivt inställd. Men i senaten "hängdes på" krav om att DC skulle luckra upp sina vapenkontrollslagar för att få sin rösträtt. Rätten att bära vapen är nämligen också grundlagsfäst, och tillräckligt många galenpannor tyckte att DC:s förbud mot att bära halvautomatiska vapen offentligt gränsar till brott mot "the constitution". Dödläge. DC valde förra veckan till slut att hålla på sin rätt, och accepterade inte att bli utpressade. So close but yet so far away. Skyltarna och oförrätten lär därmed finnas kvar ett tag till. Hellre det säger också vi aliens som ändå inte får rösta.