Back at the scene of the crime

Morgonrundan bjöd, förutom 23 graders värme och hög luftfuktighet, högvilt för turisten. Nej, jag är inte i Vellinge, ej heller i Köpenhamn. Istället är det åter till välkända joggingtrakter. WW2 Memorial, Vietnam War Memorial, Korean War Memorial, och så minnesmärkena till alla gubbarna: Lincoln, MLK, FDR, Jefferson, Mason, Washington; avslut med Vita Huset.

Det känns bra men märkligt att vara åter i DC. Märkligt för att det bara var några få månader sedan vi som familj gjorde en heroisk insats att bryta upp med våra liv här och flytta allt vårt över Atlanten. Och så mycket har ju hänt sedan dess. Märkligt för att det viktigaste av våra liv här, i form av de människor som vi interagerade med, ändå finns kvar där de "borde" vara. Det mesta intakt, med några få undantag. Tänker på Lucila, inte minst. Och att komma tillbaka sätter igång en del gamla tankegångar, minnen spelar spratt, man blir lite sorgsen och sentimental.

Men det är kul, jättekul. Precis som när jag åkte till Stockholm på jobbresa härifrån, så är det full fart med kurs/konferens hela dagen, pepprat med små fikor och möten med vänner och bekanta, och sedan med rejäla kvällsaktiviteter. Hittills i form av middagar och en fantastiskt pianokoncert. Och så dålig sömn och många löpturer.

Ett stort privilegium ändå, att få komma åter så här. Att det rivs av en del sentimentala sårskorpor är väl en del av upplevelsen.