Credo

Agnes och Isak har haft en del intressanta diskussioner om tomten på sistone, med varandra och med kompisar. Vad jag förstår är konsensus ändå upp bland 7-åringarna att Tomten faktiskt finns, men att inte alla tomtar är riktiga. Och att det behövs lite magi för honom att komma ner i skorstenen. Naturligtvis stödjer vi föräldrar dessa tolkningar, vad annars är rimligt?

När den småländska tomten (tomtan?) kom på julafton var både A och I mycket artiga, tog i hand, berättade vad de hette, ställde upp på foton, tackade för julklappar och var allmänna små ljus. Inte förrän vi skulle gå hem, med paketutdelning och tomtens avfärd sedan länge avklarad så gick Isak fram till min kollega Charlotte och lugnt och sakligt konstaterade (utan att anklaga) att: "men det var du som var tomten". Att paketen som sedan låg under granen och vid öppna spisen när de vaknade på juldagsmorgonen hade lappar som sade att de kom från kusiner och föräldrar spelade ingen roll - Tomten hade ju varit där och lämnat dem, det såg man ju om inte annat för att han ätit upp julgröten!

När juldagsmorgon glimmar...

För övrigt - är man en dålig förälder när man inte riktigt vill rätta sin 5-årige son när han leker att han är Sky Lukewalker?