I väntan på...

 "Vår framtid tycks mig lik en dunkel vall
 av tunga moln med kopparglans i färgen,
 som mörkgrön brons stå skogarne på bergen,
 som bläck är sjön och ån som smält metall.
 Av ångest pressas livets hjärtekammar,
 du starka makt, du makt, som slår och flammar
 giv ljus, bräck sönder kvalmet med en knall,
 slå tungt, slå hårt med dånets dova hammar."
Gustaf Fröding, "Väntan", 1891

Nåväl, kanske lite mycket svartsyn, men dels är jag ensam och väntar på att familjen ska komma åter. Men därtill känns livet, trots att det inte är fråga om några abrupta förändringar på kort sikt (vad vi vet), som på en lite ostadig bana, där vi inte riktigt vet vart vi är på väg. Eller vill vara på väg mot. Sommaren i Sverige lyckades inte knyta upp några knutar, snarare blev det som ett lager till på väg mot gordiskhet. Ack, dessa världsvandrares oroliga längtan.