Irene -the aftermath

Jaha, vi verkar att ha klarat oss nästan oförskämt bra från all förstörelse från Irene. Visst, jag vaknade ett par gånger i natt när det lät som om taket skulle lyfta från vårt hus. Men, det sitter ännu där det ska. Vi hade förberett och plockat in och stuvat undan blomkrukor, trädgårdsmöbler och andra lösa saker, samt kört in bilen i garaget. Nu återstår att röja upp en hel del stora (och mindre) grenar som föll ner på vår tomt (en bjässe på uppfarten där vår bil brukar stå....), men det får nog bero ett tag till för regnet öser ner, och beräknas göra det en bit in på dagen. Regnmängd: ca 100 millimeter hittills (hink ute!).

Stormen har bedarrat här, men de lär ha det tufft i New York just nu. Som alltid vid oväder häröver är det problem med stora träd som faller och förstör ledningar, blockerar vägar, och i värsta fall även träffar människor. Minst åtta dödsfall tillräknas Irene häromkring. Vi befann oss bara i utkanten, och har fortfarande strömmen intakt. Det till skillnad från dryga miljonen andra hushåll i Washington-området. Vårt internet fungerar också, men kabel-TVn har brustit någonstans i leveransledet. Så det blir till att följa utvecklingen via internet istället.

De komma från öst och väst

Från öster kommer Pia, Agnes och Isak, försenade från Kastrup men slutligen på väg. De missade som sagt vår lilla jordbävning, men kommer lagom i tid för en annan "intressant" naturupplevelse.

Från söder kommer nämligen vår nya bekantskap Irene, för närvarande en orkan men hon ska väl bli en tropisk storm ju längre norrut hon kommer. Det är inte helt klart vilken väg hon kommer att ta, vi förväntas inte få en "direkt träff" av DC-regionen men vädret kan med säkerhet förväntas vara ovänligt i helgen. (Framfarten kan följas bl.a. här). Vi har utlovats allt mellan 2 och 8 inches regn hemmavid (alltså mellan 50 och 200 millimeter), på ett dygn. Stormvindar förväntas förstås medföra en oanad mängd nerfallna träd och därmed strömavbrott, eftersom de i detta landet aldrig brytt sig om att investera i nedgrävda elledningar, inte ens inom bostadsområdena.

Mediehysterin som denna orkan utlöst, redan långt innan den kommit, har varit så öronbedövande att man undrar om det är ett orkestrerat sätt av myndigheterna att få folk att glömma fallande börser, kraschande bostadspriser, jättebudgetunderskott och stigande arbetslöshet. Men snarare är det väl för att det är så ovanligt att stora befolkningscentran på östkusten direkt hotas av en orkan. Irene ser ju ut att vara på väg att få en direktträff på New York, där man börjat med vissa evakueringar. Att det överlag fått folk att haja till blev uppenbart för mig igår. Med anledning av familjens ankomst åkte jag och handlade igår kväll, och fastän klockan var nästan tio på kvällen (vår Safeway-affär har öppet dygnet runt...) var det mer folk än jag någonsin sett där. En svettig kassör sade att han trodde det skulle bli värre idag fredag. Det var redan tomt i batterihyllan, och buteljerat vatten fanns det knappt något av heller. Långa köer, däremot.

Från väster ska vår räddning komma, när vi sitter i mörke under helgen. Närmare bestämt från Ohio. New York Times skriver här följande angående Washington:

In Washington, the storm forced organizers to postpone indefinitely the dedication of the new memorial to the Rev. Dr. Martin Luther King Jr., which was scheduled for Sunday.

The authorities in the nation’s capital were preparing for the worst. The District of Columbia Department of Public Works announced it would hand out sandbags on Friday and on Saturday at its building at New Jersey Avenue and K Street, Southeast. And Pepco, a major power provider for the area, warned that there could be extensive outages and said it had engaged additional crews, including one from Ohio.

OK, here we go!

Shaken but not stirred

Ja, är nu inte världen helt upp och ner? Jordbävning på amerikanska ostkusten. 5.8 på Richterskalan, epicentrum nordväst om Richmond i centrala Virginia, inte så långt härifrån DC. Verkar som om det kan ha varit en av de största de haft på mycket länge här i denna delen av landet. Men eftersom jag efter 1½ års tjat slutligen gått med på att spela fotboll på gräsmattorna framför Vita Huset med några kollegor missade jag förstås själva crescendot i denna unika händelse. Kände inte ett dugg. Det gör nu inte så mycket - i Guatemala fick vi tillräckligt med vana av den saken, också tillräckligt för att inte känna panik över det som nu skett. För övrigt är det bara jag och min isländska kollega, också van vid seismologisk aktivitet, som sitter kvar på kontoret nu.

När vi vandrade tillbaka efter avslutat svettigt fotbollsvärv möttes vi på trottoarerna av horder av kontorsanställda. Tur att det var fint väder: 27 grader och sol. Varenda byggnad i centrum var då evakuerad, och väl tillbaka vid vårt kontor fick vi vänta en knapp timme innan klartecken gavs att gå in, och egentligen då bara för att hämta grejer. Väl inne såg jag att smådelar av undertaket på vårt kontor hade "flagnat" och fallit ner, men annars verkar inte byggnaden vara skadad. Det ska förstås undersökas. Själva evakueringen som följde på skalvet gick smidigt enligt kollegorna som inte lunchsportade, men det var flera som verkade lite tagna och gärna berättade om hur rejält det gungade där just de var. Ingen verkar i alla fall ha rapporterats skadad ännu så länge, varken här eller allmänt, även om jag hörde om en person som spillde kaffe på handen i hissen när det svajade till. Men är det inte värre än så, så...

Nej, nu kör högtalarbilar runt i centrum och säger åt folk att åka hem, så det kanske man ska göra då. Återstår så att se om man får komma och jobba imorgon. Hmm, andra gången min familj inte är här när det är historiska naturfenomen. What are the odds?

Uppdatering:
Metro körde i bara 15 mph så det tog 50 minuter att åka från stan till vårt stopp. Sillalåda, men folk var oväntat öppna och pratsamma, bytte historier och skämtade. Andra "katastrofhistorier" berättades inte oväntat, också om 9/11, nu snart på dagen tio år sedan. Väl hemma fick jag höra om hur hela huset skakat och slamrat högt i 30-talet sekunder. Till och med Tage, annars en filbunke, blev skraj. Lite smågrejer föll ner från hyllor: en av Agnes porslinsfjärilar som satt på väggen kräver nu avancerad läkekonst. Men inga planer finns på att sova i tält i trädgården i alla fall.

I väntan på...

 "Vår framtid tycks mig lik en dunkel vall
 av tunga moln med kopparglans i färgen,
 som mörkgrön brons stå skogarne på bergen,
 som bläck är sjön och ån som smält metall.
 Av ångest pressas livets hjärtekammar,
 du starka makt, du makt, som slår och flammar
 giv ljus, bräck sönder kvalmet med en knall,
 slå tungt, slå hårt med dånets dova hammar."
Gustaf Fröding, "Väntan", 1891

Nåväl, kanske lite mycket svartsyn, men dels är jag ensam och väntar på att familjen ska komma åter. Men därtill känns livet, trots att det inte är fråga om några abrupta förändringar på kort sikt (vad vi vet), som på en lite ostadig bana, där vi inte riktigt vet vart vi är på väg. Eller vill vara på väg mot. Sommaren i Sverige lyckades inte knyta upp några knutar, snarare blev det som ett lager till på väg mot gordiskhet. Ack, dessa världsvandrares oroliga längtan.

Ett nedgraderat skräpinlägg

Bara ett kort, ekonomnördigt inlägg så här efter semestern. Som ni kanske sett har USA:s kreditvärdighet nedgraderats av Standard & Poor's i början av augusti, från sk trippel A (AAA) till AA+. President Obama blev sur och föll rakt i definitionsfällan när han med full floskelkraft drog till med att "USA alltid kommer att vara ett AAA-land". Nåväl, lycka till. Under sommaren har i alla fall också problemekonomierna i södra Europa blivit nedgraderade, om nu någon missat det, flera av dem till s.k. skräpstatus (Junk). Mellan AAA och skräpstatus ska det normalt vara långt, men på morgonrundan med Tage igår noterade jag att det inte alltid är så. I vårt bostadsområde heter nämligen det ena av två sophämtningsföretag heter faktiskt AAA Recycling and Trash Removal (se på http://www.aaatrash.com/ om ni inte tror mig), med tre stora A:n präntade på sidan av varje soptunna. Om företaget nu ändrar namn till AA+ Trash återstår att se.