Världsekonomiska läget, helt kort

Återstår enbart ett par arbetsdagar innan sommarsemestern tar vid, förvisso inte i närheten av så generös som Sida erbjöd men man ska inte klaga. Mentalt är jag redan på väg, och har inte någon vidare aptit på att försöka tänka djupt, än mindre skriva långa blogginlägg om STORA, VIKTIGA SAKER som riskerna för världsfinansiell stabilitet från ett icke-höjt offentligt skuldtak i USA eller fördjupad skuldkris i euroområdet. Tack och lov gick jag förbi denna namnskylt på tredje våningen, och kände att mer än så behöver inte sägas om världsekonomin just nu.

Rätt uttolkning av detta inlägg - svensken behöver semester!

Svala tider, hej hej

Det blir inga vikingar av våra barn. Med bara 20 grader imorse så ville de inte gå ut utan jacka och skor. Men nu är de och deras mamma på väg till Sverige, vi sade just hej hej på flygplatsen (vars terminalbyggnad jag gillar mer och mer; finsk design...). I fäderneslandet är det andra tider som gäller. Svalare tider. Den som antagligen hade njutit mest av detta, gringohunden Tage, får dock stanna här och vakta huset hela sommaren.

Nej, nu ska jag gå ut och sätta mig i skuggan med en kopp kaffe och betrakta väderprognoserna för närmsta veckan.

Ut på fredagskvällen....

Martin och jag insåg (lite bittert?) när vi ikväll såg hur ett gäng tillsnofsade ynglingar ramlade in i en taxi, att vi sällan eller aldrig drar ut på lokal längre. Vi har aldrig varit några riktiga partyhajar, men visst var vi väl på krogen då och då förr i tiden. Så icke längre. Kan inte minnas när vi sist var ute och rumlade runt. Således att man ska ut på fredagen har nu bytt betydelse: det blir kvällsrundan med Tage!

Jämnare, men inte solbrändare

Numero 1

Jo, det kan ju inte ha undgått någon som läser tidningar att organisationen jag jobbar på fått en ny högsta chef, evigt solbrända Christine från Frankrike, efter att ha blivit av med den förre, evigt solbrände Dominique från Frankrike, på oväntat sätt. Högst hastigt och delvis olustigt har således könsfördelningen i allra högsta ledningen blivit helt jämn, eftersom den första kvinnliga vice-chefen utsågs för bara ett par månader sedan. Således, framsteg sedan jag skrev detta. Förutsägbart (och något deprimerande) nog kommenteras den nyutnämnda ledningshalvans klädval och elegansnivå frekvent i korridorerna - en omöjlighet för några månader sedan.

Första intrycken av CL är imponerande - pondus, utstrålning, elokvens, kvick humor.

Ja, välkommen hit, du lär inte hinna ha tråkigt.

Det andra F-ordet

F as in FAT. Så heter en nyutkommen årlig rapport från en ideell organisation som arbetar mot fetma. Den som spenderat tid i USA vet att det alltid funnits många tjockisar här, men siffrorna visar på en helt skrämmande utveckling de senaste 20 åren. I 12 delstater bedöms nu mer än 30 procent av befolkningen vara feta/lida av fetma (BMI över 30 - obese på engelska), och bara en delstat är siffran under 20 procent - vilket är högre än vad någon delstat hade 1995! Andelen drabbade av fetma har fördubblats i en tredjedel av staterna på samma tid. Låginkomsttagare och minoriteter (latinos, svarta) är väldigt överrepresenterade - övervikt är en klassisk klassmarkör på samma sätt som dåliga tänder länge varit.

Det mesta pekar på att fetman är "vår tids rökning" - en livsstilsavhängig hälsobomb som förkortar liv, skapar lidande och kostar sjukvården en förfärlig massa pengar. Andelen diabetiker har exemplevis fördubblats sedan 1995 i 8 delstater. Michelle Obama spenderar det mesta av sin tid med sitt Let's Move- initiativ - förespråkande en sundare livstil och bekämpa fetma bland barn. Vi har fått några info-blad via Agnes skola, och barnen känner igen Michelle från infosnuttar på Disneychannel. Hon ligger rätt i tiden, men det är "an ever-expanding problem", som satirikerna säger.

Med tanke på att amerikanerna är i en svår statsfinansiell knipa också - vågar man gissa att extraskatt på fett, socker och drive-thru kommer att finnas i ett antal delstater inom år? Inom ett årtionde? Skulle behövas...

Birthday of the country

Ja, Agnes hade rätt. Och utöver fyrverkerier blev det grillparty och pool denna varma extrahelgdag. Inte illa, tycker vi.

Och förresten, showen ni ser ovan var helt improviserad, utan regi. Väldigt dogma.

Luau

En av alla aktiviteter som avverkades de sista veckorna innan sommarlovet var en "Luau"-dag. Hela skolan samlades i gympasalen och det dansades olika exotiska danser. Blostergirlanger runt halsen var ett måste!

Gone in a flash

Julivärmen är här, och med den ett och annat våldsamt åskoväder. Ett gäng urladdningar väckte oss ett antal gånger under nattens mörkertimmar, och vi blev tvugna att springa upp och stänga de fönster som under svalare nätter kan stå öppna, för att inte få lokala översvämningar på heltäckningsmattan. Utan luftkonditionering hade det varit tufft att bo här, men nattemperaturerna är i början av juli fortfarande ofta förföriska. Och man sover ju helst för öppna drag. Nattens kombination av varm och törstande röd jord, svalare nattvindar och piskande åskregn gav en underbar doftpalett som borde ha avnjutaits mer. Givet att vi suttit uppe till en bra bit in på natten med svenska vänner och firat försenad midsommar så var kroppen dock allt annat än villig att njuta naturens gåvor något mer denna natt.

Och en morgon kommer ju också. Verkar som om regnet i alla fall tillfällig livat upp fågellivet i vårt grönsprängda område, för det var mer tjatter och kvitter än vanligt. Och så, plötsligt, det distinkta, klara lockropet som nu lärt oss att titta efter ett mansexemplar av Virginias delstatsfågel: the Northern Cardinal. Och den är oftast inte svår att se, med sin fånigt fåfänga djupröda färg. Svårare att fotografera, dock, i alla fall för dagen-efter-trötta pyjamasfigurer... Men vad tusan, sånt finns ju på internet, här bredvid en bild och här en YouTube-slinga med helt ok ljud.

Varm och fuktig Washington-god morgon, säger kardinalen.