Gone in a flash

Julivärmen är här, och med den ett och annat våldsamt åskoväder. Ett gäng urladdningar väckte oss ett antal gånger under nattens mörkertimmar, och vi blev tvugna att springa upp och stänga de fönster som under svalare nätter kan stå öppna, för att inte få lokala översvämningar på heltäckningsmattan. Utan luftkonditionering hade det varit tufft att bo här, men nattemperaturerna är i början av juli fortfarande ofta förföriska. Och man sover ju helst för öppna drag. Nattens kombination av varm och törstande röd jord, svalare nattvindar och piskande åskregn gav en underbar doftpalett som borde ha avnjutaits mer. Givet att vi suttit uppe till en bra bit in på natten med svenska vänner och firat försenad midsommar så var kroppen dock allt annat än villig att njuta naturens gåvor något mer denna natt.

Och en morgon kommer ju också. Verkar som om regnet i alla fall tillfällig livat upp fågellivet i vårt grönsprängda område, för det var mer tjatter och kvitter än vanligt. Och så, plötsligt, det distinkta, klara lockropet som nu lärt oss att titta efter ett mansexemplar av Virginias delstatsfågel: the Northern Cardinal. Och den är oftast inte svår att se, med sin fånigt fåfänga djupröda färg. Svårare att fotografera, dock, i alla fall för dagen-efter-trötta pyjamasfigurer... Men vad tusan, sånt finns ju på internet, här bredvid en bild och här en YouTube-slinga med helt ok ljud.

Varm och fuktig Washington-god morgon, säger kardinalen.