Tagligen

En juldag i taget.

Plötsligt ligger han bara där, på golvet mellan barnens sängar. Trots att man inte märkte när han kom, ser han redan ut att sova djupt. Tage, vår 9-månaders valp, är verkligen trött på kvällarna. Verkar vilja ha barnens sagostund som sin. När vi sedan släcker och går ut och en trappa ner ligger Tage kvar på barnrummet, normalt sett en timme, ibland två. Sedan kommer han lufsande ner för den branta trappan. Eftersom det nästan alltid sitter någon vid datorn på kontoret går han då in där, ser om han kan stjäla lite kärlek men hoppar sedan varje kväll upp på extrasängen och rullar ihop sig vid huvudändan och somnar om. Är det helgkväll och TV:n är på väljer han gärna en TV-soffa. Oui, c'est terrible. När vi släcker ner för dagen får vi väcka honom för en liten tur ut, vilket han oftast verkar vara mer ovillig än villig att tvingas till. Sedan står eller sitter han vid vår dubbelsäng och väntar på att hans tron ska bli färdig. Pia har nämligen vant honom vid att det stora, tjocka sängöverkastet ska vikas jämnt, läggas på golvet och krönas med hans egen filt. Bredvid Pias huvudända. Där tar Tage sedan plats, rör sig inte ur fläcken på hela natten trots några täta skurar trafik av barn- och vuxenben, natt efter natt. Först när himlen rodnar ordentligt rosaröd över grannens tak, ofta precis efter det att jag malt kaffebönor nere i köket på morgonen, brukar vår lille vän komma för att säga hej och be om frukost. "Det är den bästa av gåvor, att kunna sova lugnt", som Bo Kaspers Orkester sjöng.

Nära barnen duger också under oortodoxa dagar.