Ur ett berg av förtvivlan, en hoppets sten

Jag gillar verkligen att komma ner på The National Mall, den drygt tre kilometer långa parken som går mellan kongressbyggnaden i öster och Lincoln Memorial i väster, med obelisken Washington Monument i mitten skuggandes Vita Huset. Dess östra halva är späckad med muséer och andra halvan har en rad monument och minnesmärken av olika slag. 

Favoritplatsen är Lincoln Memorial. Dit har jag vid ett flertal gånger gått bara för att sitta ner och njuta. Utöver sin pampighet med vita marmorstoder och sin vackra belägenhet just intill Potomacfloden är monumentet också en daglig folkfest som väl hedrar den viktigaste presidenten landet haft. Det är helt enkelt bara väldigt underhållande att hänga där ett tag, när man än kommer dit. Vid gryningen utför armérekryter sin morgonexercis på planen mellan monumentet och vattenbassängen, i vilken Washington Monument speglar sig. På dagarna passerar mängder av turistgrupper och skolklasser. På eftermiddagarna trängs familjerna där med ungar som med strålande ögon glider nerför marmorbalustraderna bredvid den breda trappan upp till templet i grekisk stil, medan föräldrar och farföräldrar går in och tittar på den tronande jättestatyn av Lincoln. Senare, när solen gått ner, sitter kärlekspar och vängrupper på trappor och avsatser, och på torget nedanför har man ”pop-up” salsalektioner medan mängder av elscooters med kids svänger fram och tillbaka. En levande plats på alla sätt.

Trappan upp till Lincoln Memorial är också platsen från vilken ett av 1900-talets med kända tal hölls. Den 28 augusti 1963 höll Martin Luther King Jr. ett 16 minuter långt tal där, under avslutningen av den "March on Washington"som medborgarrättsrörelsen anordnat den protestsommaren. Talet har efterföljande blivit känt som "I have a dream"-talet (länk här), och man måste nog ha vuxit upp under en sten om man inte hört talas om det.   Efter att ha passerat såväl minnesmonumentet dedikerat till MLK som Lincoln-monumentet på vägen hem från en löptur idag satte jag mig ned och såg hela talet på YouTube. Jag hade aldrig lyssnat på hela talet förr. Sen såg jag det två gånger till. 

En krans lagd på platsen där talet hölls, 59 år senare

Utan att vara detaljinsatt i medborgarrättskampens historia eller med förmåga att följa alla de religiösa referenser som denne pastor använde, måste jag säga att det fortfarande är ett helt fantastiskt medryckande och känsloskapande tal. Vackert språkbruk och fantastiska metaforer. Gåshud flera gånger, inte minst när han kommer till crescendot med "jag har en dröm", och speciellt när han relaterar till sina egna små barn (han var bara 34 år när talet hölls). 

"I have a dream that one day on the red hills of Georgia, the sons of former slaves and the sons of former slave owners will be able to sit down together at the table of brotherhood. /.../ I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character."

Men även passagen när han betonar vikten av icke-våldsprincipen för kampen, säkerligen en klart  bidragande faktor till att han fick Nobels fredspris bara ett år senare, är mycket stark.

"In the process of gaining our rightful place, we must not be guilty of wrongful deeds. Let us not seek to satisfy our thirst for freedom by drinking from the cup of bitterness and hatred. We must forever conduct our struggle on the high plane of dignity and discipline. We must not allow our creative protest to degenerate into physical violence. Again and again, we must rise to the majestic heights of meeting physical force with soul force."

Vad skulle MLK tycka om dagens USA? Han skulle kanske vara stolt över de förbättringar som skett, men ändå inte nöjd (för att halvt citera ett av svenskt 2000-tals bästa politiska uttryck - courtesy of Pär Nuder). Han skulle säkerligen ha stött Black Lives Matter-protesterna och upprörts över den segregation och stora ekonomiska ojämlikhet som fortfarande präglar USA. 

"We can never be satisfied as long as the Negro is the victim of the unspeakable horrors of police brutality. /... / No, no, we are not satisfied, and we will not be satisfied until justice rolls down like waters, and righteousness like a mighty stream."

MLK Memorial är ganska nytt, det invigdes 2011 och ligger en tre-, fyrahundra meter från Lincoln Memorial. Det visuella upplägget för monumentet är också hämtat ur "I have a dream"-talet: en majestätisk stenstod av MLK som dragits fram ur ett fiktivt berg bakom. 

"This is our hope. This is the faith that I go back to the South with. With this faith, we will be able to hew out of the mountain of despair a stone of hope."