Söndag i slutet av februari. Tunga mörka moln drar in från havet och över lilla Vellinge. Vindbyar med blött stänkregn gör det till en helt klart ganska ovänlig dag att vara utomhus. Men temperaturen har glidit upp just över nollan från de minusgrader som vi faktiskt vant oss vid under större delen av februari. Så när vi går från parkeringen in emot badhuset Vanningen utbrister Agnes glatt: "Det luktar sommar". Utan någon som helst ironi.
Våra två stora barn är de riktiga hjältarna i vår flytt. I snart två månader har de bott i Sverige utan något märkbart gnäll över vädret, över att ha behövt lämna en invand tillvaro i Washington, haft en uppdelad familj, över att tvingas bo halvt i kappsäck, ny skola, you name it. För det mesta positiva, utan gnäll kring stora saker utan mer bara över sådant som de redan gnällde över innan, typ hur mycket TV de får se. Och de har inte ens blivit sjuka i alla de kräkhistorier och influensor och allt sådant som verkar cirkulera i oanade mängder på en genomsnittlig svensk grundskola. Isak kommer hem varannan dag med helt genomsura vinterstövlar efter rastfotbollsmatcher över oceanstora pölar av blandat vatten och slask - men han verkar knappt märka det. Inget gnäll - så är det ju bara.
Idag är det den förste mars. Morgnarna är redan mycket ljusare, och plusgraderna ser ut att kunna bli några fler de närmaste dagarna. Snön har smält. Fågelsträck på himlen då och då, och koltrasten sjunger. Pappa drömmer på danska. Mamma drömmer om inredning i ett nytt hus. Vi har nått fram till vår första gemensamma skånska vår. Ska bli spännande.
A Few Quick Announcements
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar