Vi har...

...en liten härligt sprallig och glad tjej som kryper på sitt eget lite speciella sätt, och som säger "nana" till sin mor och "dada" till sin far (lite generöst tolkat).
Vi har påsklov, påbörjat med tre febersjuka i familjen, och med oväntat vintriga förhållanden för att vara södra Skåne i slutet av mars.
Vi har skrivit köpekontrakt på ett hus från 30-talet och skrivit säljkontrakt på ett annat från 70-talet, men bor fortsatt i ett tredje med minimalt med prylar och helt utan våra grejer från USA. Vi har börjat tröttna på det sistnämnda, men hoppas på förändring i april.
Vi har sårskorpor på den del av hörselnerven som registrerar schlagerlåtar.
Vi har lärt oss älska det lokala biblioteket, men alla av olika skäl (tillgången till Wii Skylander Giants är inte det som främst lockar oss alla, till exempel).
Vi har återupptäckt vår kärlek till vackra öppna fält, och saknar inte betongen och trafikhetsen i DC-området (men det hade förstås varit najs om vår stora importerade bil kommit igenom registreringsbesiktningen och också fått komma ut på de skånska vidderna).
Vi har också igen börjat inse, trots att vi borde ha vetat om det, hur lång tid det kommer att ta att bygga upp ett "lagom" nätverk av kära vänner i närområdet. Men tid har vi ju (så länge vi har den).

Always look on the bright side

Söndag i slutet av februari. Tunga mörka moln drar in från havet och över lilla Vellinge. Vindbyar med blött stänkregn gör det till en helt klart ganska ovänlig dag att vara utomhus. Men temperaturen har glidit upp just över nollan från de minusgrader som vi faktiskt vant oss vid under större delen av februari. Så när vi går från parkeringen in emot badhuset Vanningen utbrister Agnes glatt: "Det luktar sommar". Utan någon som helst ironi.

Våra två stora barn är de riktiga hjältarna i vår flytt. I snart två månader har de bott i Sverige utan något märkbart gnäll över vädret, över att ha behövt lämna en invand tillvaro i Washington, haft en uppdelad familj, över att tvingas bo halvt i kappsäck, ny skola, you name it. För det mesta positiva, utan gnäll kring stora saker utan mer bara över sådant som de redan gnällde över innan, typ hur mycket TV de får se. Och de har inte ens blivit sjuka i alla de kräkhistorier och influensor och allt sådant som verkar cirkulera i oanade mängder på en genomsnittlig svensk grundskola. Isak kommer hem varannan dag med helt genomsura vinterstövlar efter rastfotbollsmatcher över oceanstora pölar av blandat vatten och slask - men han verkar knappt märka det. Inget gnäll - så är det ju bara.

Idag är det den förste mars. Morgnarna är redan mycket ljusare, och plusgraderna ser ut att kunna bli några fler de närmaste dagarna. Snön har smält. Fågelsträck på himlen då och då, och koltrasten sjunger. Pappa drömmer på danska. Mamma drömmer om inredning i ett nytt hus. Vi har nått fram till vår första gemensamma skånska vår. Ska bli spännande.