Den næste udfordring

Först Desafío latino. Sedan Gringo challenge. Och därefter?

För snart två år sedan började jag, högst informellt, att prata med min dåvarande danske chef på IMF om möjligheten för en svensk att få jobb i Köpenhamn. Fröna såddes för en process som nu gått i hamn. Med början i februari kommer jag nämligen att börja jobba på den danska centralbanken, Nationalbanken. I Köpenhamn.

En dansk utmaning alltså. Hygge, pilsner, en lille en, og så lidt rød grød med fløde. Men även om jag har en försvarbar mängd fjärilar i magen inför det spännande professionella och språkliga skiftet (igen) så är frågan om den största utmaningen inte är att samtidigt komma hem. Hem med stort H. För det blir förstås i Skåne som vi kommer att söka sätta ner pålarna härnäst - pappan får bli professionell bropendlare. 

Det känns fortfarande lite overkligt. Till Skåne, vårt Skåne som vi lämnade för snart 13 år sedan? Vårt Skåne, där våra barn varken är födda eller någonsin har bott? Ja, det är sannerligen en sedan länge avdomnad dröm som är på väg att realiseras. Det är coolt, riktigt häftigt. Och rent ärligt så skrämmer det väl också: tänk om den gamla drömmen inte lever upp till våra förväntningar! Och det är väl där en stor del av utmaningen ligger: att komma till denna vackra plats med öppna ögon och rätt inställning.

På kort sikt är det praktiska utmaningar som skymmer allt. Boende, skolor, flytt. Att avsluta och börja om. Djupa andetag och benhård koncentration krävs för att hålla paniken stången och påminna sig själv att detta är små kostnader jämfört med de erfarenhetstillgångar som ackumulerats som en del av vårt vagabonderande liv de senaste 5 1/2 åren.

Snart är vi hemma. En casa. Wherever and whatever that now means.