Uppskattning Som Alternativ

Kanske har jag för mycket tid att fundera under kvällspromenaderna med Tage då min gravida hustru numera väldigt sällan följer med - här kommer i alla fall en lista på fem saker som jag tror att jag kommer att sakna med livet i Amerrka när vi lämnat henne:

1. Klimatet
Det mest självklara. Jo, det blir förvisso lite väl svettigt på somrarna, men vilken fantastisk ljusterapi det är att bo här. Sol och blå himmel för det mesta. Fullt årstidsspektra. Och över tjugo grader i mars och november är, ja, inte alls fel.

2. Can-Do Spirit
USA har brutal ojämlikhet, fetmaepidemi och västvärldens sämsta skatteverk. Och ändå så verkar grundinställningen nästan alltid vara att allt går att lösa, att det ska vi nog fixa, att det här kommer jag att ordna.... Det må vara delvis vara illusoriskt, men det är medryckande.

3. Köpa, köpa, köpa!
I en värld där konsumism är den mest övergripande bekännelsen för mänskligheten, så måste USA fortfarande vara Mecka. Och vem är inte konsument? Nej, hur ska vi som konsumenter kunna klaga när kläder, elektronik, bensin och det mesta andra (förutom ekologisk mat) är så himla mycket billigare än i ex. Sverige? För att inte tala om tillgängligheten på grejer här i DC-området. Och sedan finns också Amazons symbios med FedEx att tillgå - ett klick och det knackar på dörren inom 48 timmar, vad det än är du vill ha!

4. Inkluderande nationalism
Ingen som läst 1800- och 1900-talshistoria borde väl egentligen någonsin ange nationalism som något positivt. Samtidigt fortsätter den att vara en levande och ofta ledande kraft i våra samhällen. Den amerikanska versionen är fåfäng, fyrkantig och obildad. Samtidigt är den långt mer religiöst och etniskt tolerant än vad jag funnit vara fallet i Europa eller Latinamerika. Ja, inte bara mer tolerant utan nästan direkt inbjudande. Det är sant att det krävs viss anpassning till smältdegelns form, men den är rätt minimal - spela med så spelar det ingen roll om du heter John Smith, Karl-Oskar Nilsson, Jim Yong Kim, Hassan Nasrallah, Agnes Holmberg eller Jennifer Lopez - den amerikanska identiteten är din om du vill ha den!

5. Högersväng vid rött
Från det stora till det lilla, kan tyckas. Men tillåten högersväng vid rödljus är fantastiskt smidigt!

A Portrait of the Artist as a Young Girl

Självporträtt, ARAH, modell tidigt 2012.

Uppdatering - artisten själv från vårens fotosession i skolan:

Frühling-Wimmel

En utflykt med mormor och morfar till National Arboretum en tidig vårdag...

Den stillsamma revolutionen

Det var något som klickade mellan Agnes och den där flaskan med varm fullkornsvälling - sättet som hon glupskt klunkade den i sig medan kvällssagan lästes, blicken meditativt inåtvänd - redan innan hon var året fyllt. Och kväll efter kväll, år ut och år in, vartän vi befann oss, var detta sedan en så självklar vana att vi knappt reflekterade över att allt detta pulver behövde släpas över jorden. Hennes lillebror kunde aldrig uppbåda samma nivå av passion för Sempers bästa, och gick över till mjölk i kvällsnappflaskan ganska tidigt, eller struntade i vilket. Men inte Agnes. Nej, hon ville ha sin flaska i sängen varje kväll, och det blev riktiga kval när hon skulle åka på scoutläger eller vara på sleepover hos en kompis nu här i USA. Men denna trogna vän och vana hade förstås någonstans börjat spela ut sin roll. För någon månad sedan sade vi att nu fick det vara slut med nappflaskor - ville hon ha välling så skulle det vara helt OK, men hon fick dricka den i mugg innan hon gick och lade sig. Endast de lamaste av lama invändningar kom från någon som annars inte lider i tysthet. Brorsan slutade med mjölken på samma gång. Så gick det någon vecka med kvällsvälling i köket, men förtrollningen var bruten, det var uppenbart. Och när vi åkte till Kalifornien här i februari gjorde vi det som vi inte kunnat göra på sju år - vi struntade i att packa ner vällingpulver. Det var förstås aldrig något problem. Och något "återfall" har det inte blivit därefter, inte den minsta antydan om saknad. Nej, hon har lagt denna mångåriga vana bakom sig på ett sätt som är lika doser självklart som förvånande. Ännu ett steg, ännu en självklar revolution. Vi saknar förstås på sätt och vis vår lilla, lilla, vällingtjej. Men älskar vår stora, stora, tuffa andreklickartjej.

Big Girl, Made by Välling

Love, actually

Isak har större delen av året på Brooksfield School bara pratat om sina killkompisar: det är mycket om Mark, Penn, Spencer, Rohan, och så vidare... Just Rohan, som är ett år äldre, är speciell favorit och idol - just nu vill Isak ha långt hår precis som honom. Tjejerna, enligt Isak, har varit blä.

Så vi blev faktiskt lite förvånade men glada när Isak plötsligt inkluderade Ilana i den grupp barn han gärna vill ha "playdate" med. Ja, det var plötsligt Ilana hit och Ilana dit. Och snart nog deklamerade han att han skulle gifta sig med Ilana när han blir stor!

Det var för två veckor sedan. Igår kom han hem från skolan och skyllde allt som hade gått fel på... Coco!. Han berättade bland annat upprört om hur Coco sparkat en fotboll på honom så att han fått skrapsår på knät. Men allt som hade varit superkul denna dag verkade också denna andra flickas förtjänst. Så det var inte så överraskande när Isak vid middagen till slut berättade att han nu bestämt att han skulle gifta sig med Coco när han blir stor.

Pappan, roat:
- Det låter bra, Isak. Men jag trodde att du skulle gifta dig med Ilana.
Pojken (med den där "hur dum får man vara?-blicken" som barn är så bra på), förklarar:
- I changed my mind.

Home Run

I fredags var det så slutligen dags - min första Home Run någonsin. I alla fall här i USA. Nej, jag har inte börjat träna baseball, bara börjat löpträna någorlunda ordentligt sedan årsskiftet. Faktiskt ordentligare än någonsin, med upp till fem pass i veckan. Och i fredags gjorde jag något jag tidigare inte trott skulle ske: jag sprang hem från jobbet. Ingen riktig hard core, men ändå 18,5 kilometer utan gnäll eller gny. Några rekord ska inte väntas, men jag är nu i alla fall någorlunda redo: på lördag blir det ett halvmaratonlopp inne i DC! Bara nu inte Isaks gryende förkylning attackerar pappa också...

För övrigt har våren passat på att tokkomma. Vi ska få över 20 grader hela veckan, påskliljor i tusental och åter tusental fläckar hela Pimmit Hills och magnolian nere på gathörnet kör nu en andra, mer fullständig blomning efter det förvirrade januariförsöket. Studsmattans är uppmonterad, terassmöblerna uppe ur källarförrådet. En underbar kick, som vanligt. I alla fall tills man blir påmind om att man är pollenallergiker...

Coolt, sött och tråkigt

Hej läsare!

Här på bloggen står det nästan aldrig vad vi barn tycker. Pappas inlägg om Disneyland var jättekonstigt - det märks att han blivit en gubbe som inte kommer ihåg vad som är verkligen viktigt för ett barn. Vi hade hur kul som helst där!

I alla fall så var det kul i Kalifornien, även om vi kom hem för typ en halv evighet sedan. Tror vi, vi minns inte så noga, det var ju länge sedan. Men Disney var kul. Och det var roligt att leka med alla Theos leksaker i Los Angeles. Och att leka med Leos och Nicolas alla leksaker i deras hus i San Francisco. I den staden ligger den där röda bron. Golden Gate Bridge. Vi åkte över den två gånger. Och så tvingade mamma och pappa oss att åka ut till en park för att titta på den från andra hållet igen. Ganska meningslöst, tyckte vi, men de verkade gilla det.

Utsikt är överskattat.

Och så åkte vi över en annan bro där i närheten där det låg ett stort fängelse där några av USA:s värsta bad guys sitter inlåsta. De har verkligen gjort dåliga saker. Det pratade vi länge om. Och ändå har de haft några artister som kommit dit och spelat konserter för dem inne på fängelset. Pappa spelade upp en gammal video på YouTube när vi åkte förbi fängelset. Publiken jublade och gillade honom. Men hade vi fått välja hade vi hellre sett på Lady GaGa förstås. Eller Eric Saade.


I San Francisco lutar gatorna jättemycket. Och vi var inne i en jättestor chokladaffär. Pappa sa att chokladen hette samma sak som en gammal skidåkare från Luxemburg - han säger många konstiga saker.

Mamma är inte lika konstig men har en stor mage. Hon har en bebis i magen, men kunde ändå gå upp för ett högt berg från en fin strand vi var på. När vi kom upp gick pappa ut på en klippa med oss - han höll oss jättehårt i händerna då men oj oj oj vad det killade i magen ändå. Vi gick upp på berget efter att vi gått i en skog med massor av höga träd. Det bästa med det var att Leos mormor köpte små gosedjur till oss när vi gick in. Vi båda fick var sin liten chipmunk, som Piff och Puff. Det fick Leo också. Nico fick en liten räv.

John Muir National Redwood Park hälsar barn och djur välkomna

Redwood

Sammandragning?

Living on the edge

Det killade en del i magen när vi åkte bil mellan Theos hus i Los Angeles och hem till Leo också. Mest på Isak. Vi åkte hur länge som helst, mest på en jättetråkig väg som slingrade sig hit och dit längs kusten och i bergen. Mamma sa att vi inte fick se på film när vägen slingrade så, och hela tiden hojtade hon eller pappa att vi skulle titta på utsikten. Inte så lätt när vi hade en mycket mindre bil än hemma. Nästa gång tycker vi att mamma och pappa ska hyra en ordentlig bil. Och Isak kräkte. Mamma sa att det var tur att det var en hyrbil. Pappa såg sur ut ändå när stod dubbelvikt i vägkanten och skopade ut kräk. Har vi sagt att det tog hur lång tid som helst att köra? Och det blev inte bättre av att pappa skulle ta foton hela tiden. Och han surade när mamma sa att "nu fick det räcka för annars kommer vi aldrig fram". Vi höll med mamma.

Och sedan åkte vi buss upp till ett stort slott som någon rik gubbe byggt på ett berg vid kusten. Det var jättetråkigt att gå på visning inne i slottet - man fick inte röra någonting. Och sedan var det tråkigt att vi inte fick bada i den stora poolen som han hade byggt ute, men den var himla fin. Vi ville så hemskt gärna bada, men mamma och pappa sa bara nej hela tiden. Och farbrorn som pratade för mycket inne i slottet sa att om man badade där så fick man sova i the county jail.

Hearst Castle, place of plenty, and maybe too much?

När vi äntligen kom ner från slottet såg vi sea elephants på en strand nedanför vägen. Där var hur många som helst. Och de lät jättemycket när de pratade med varandra. Men de flesta låg bara och latade sig. Men de var ändå coola. Och bebisarna var himla söta, tyckte Agnes.

Men sen var vi på ett stort akvarium också. Det var väldigt coolt. Pappa berättade att man hade stoppat fiskar i burk i det huset för länge sedan. Vi var överens om att det var bättre nu. Man fick inte bada där heller men man fick klappa och mata vissa fiskar. Och de hade en massa pingviner där. Och sjöhästar. Visste ni att det är sjöhästpapporna som har bebisarna i magen tills de är färdigbakade?

Mata lax

Cannery Row, Monterey. Inte som på Steinbecks tid.

Det bästa med Kalifornien var Disneyland. Det är vi överens om. Sen gillade Isak skejtarna vi såg i en park vid havet i Los Angeles. Agnes tyckte delfinerna vi såg från båten var söta. Och det var kul att leka med våra kompisars leksaker. Men Disney var bäst. När ska vi åka dit igen?

Kramar/ Agnes och Isak.

Västkustbiologi

Tusentals delfiner omringade vår turbåt några kilometer utanför Long Beach.

Efter ett tag började Agnes klaga på alla snabbstopp som jag ville att vi skulle göra efter vägen upp längs Kaliforniens kust. "Måste du hålla på med den där kameran hela tiden?", frågade hon, kanske med viss rätta. Men har man köpt en ny apparat inför resan, och därtill med extra objektiv, så borde man väl ha lite extra tillstånd att experimentera med alla vackra motiv. Inte för att målet var att kunna ta bra naturbilder egentligen - det finns det proffs för. Men det är ju himla kul att pröva lite... Nedan därför ett urval djurbilder som togs under resan, vilka om inte annat illustrerar det rika djurliv som ännu finns där borta på den amerikanska västkusten. Det svider fortfarande att vi inte fick se någon val; det får bli nästa gång.

Klicka på ett foto för att få upp dem i särskild bildvisningsversion.

Fågel. Sannolikt inte höna.

Tja, en fågel till. Inte heller det en höna.

Säkerhetsmedveten fågel.

Sjökohanne, eller kanske sjötjur? - på engelska är det sea elephant i alla fall!

Sjöko

Hum Hum Hum, za za za, Hum.

OK, räknas väl egentligen inte när man går på akvarium, men i alla fall. Montereys akvarium var det klart bästa jag någonsin varit på.

Man fick klappa och mata - lite läskigt när den simmade över handen och gnafsade tag i bläckfiskbiten...

Ljushuvud.

Annan fågel. Uppnäbbad.

Havsutter med bästa kompisen strax utanför Monterey.

Börja inte leta efter något djur i skogen - det är den lilla 1 månad gamla bebisen - lillasyster till Isaks bästa kompis Leo, som är motivet. Hon heter nämligen Wren, vilket enligt min ordbok betyder gärdssmyg. För övrigt såg vi den amerikanska versionen av dessa små små fåglar i den redwood-skog vi besökte norr om San Francisco, men de var alldeles för snabba för mig och kameran.

Gröna ägg och multiplikation

I veckan har barnen på Agnes skola firat Dr. Seuss födelsedag. Dr. Seuss är en amerikansk barnboksikon - ett slags blandning mellan Astrid Lindgren och Lennart Hellsing, med talang för både bra historier och oerhört fyndiga rim. I alla fall, varje dag denna veckan hade barnen ett tema som länkades till någon av Dr. Seuss böcker. I onsdags var det till boken "Green Eggs And Ham" - man skulle ha något grönt på sig men utan att vara lika grinig som Grinchen (en annan av doktorns skapelser). Pia kunde inte låta bli att med karamellfärg sätta extra sprätt på dotterns frukostägg - se fotot nedan bara.

Vi fortsätter att försöka läsa mycket med och för barnen, och Dr. Seuss olika böcker har blivit en regelbunden favorit hos både barnen och oss - man tröttnar inte lika fort på dem som med många andra. Och nybörjarläsaren Isak har verkligen tagit till sig dessa böcker - inte minst just "Green Eggs and Ham". Men efter ett tag var vi tvugna att få honom att läsa annat - han kunde boken utantill så det var inte längre mycket till utmaning. Men hatten av för personalen på hans Montessori-förskola, och till honom själv: han har formligen exploderat de senaste månaderna i färdigheter - inte bara i läsa utan också i att räkna. För någon vecka sedan lärde han Agnes (!) grunderna i multiplikation. Bara en sådan sak!

Nedan ett litet smakprov på Isaks läsande, i och för sig någon månad gammalt.