Dottern har av någon anledning börjat skriva under sina läxuppgifter med ovanstående. Hennes fröken, Miss Lopez, har inte protesterat ännu. Precis som i ettan har A långa skoldagar: från 8.30 till 15.15 varje dag utom måndagar (då går hon "bara" till två). Måndag till torsdag är det läxa. Normalt sett har hon två till tre övingsblad i matte per dag, samt 10 ord att stava och ett "science"-häfte att läsa in per vecka: på de sistnämnda är det skriftligt förhör varje fredag. I "science" handlade det förra veckan bl.a. om att lära sig världsdelarna och världshavens namn och placering. Något som fröken spikade, för övrigt.
I matte håller de på med avrundning till närmaste tiotal och hundratal, samt addition med "fractions" (halvor, fjärdedelar och sånt). Därtill förväntas hon läsa 20 minuter varje dag. Det är nog inte så ofta det blir så länge, men ikväll fick hon läsa två sagor för lillbrorsan - hur sött som helst (och soft för en trött pappa). Läsa älskar hon, likaså att skriva. Stava däremot är inte en favvo-syssla, och inte matten heller. Det blir mest på engelska hon läser, även om vi tvingar henne att läsa på svenska då och då. Känns som att vår 7-åring har nog med utmaningar ändå, egentligen. Svårt att veta var gränsen ska dras. Vi vill ju att hon ska hänga med i klassen, samtidigt känner både jag och Pia i våra svenska flumskolehjärtan att hon inte får tillräckligt med tid att bara leka och vara barn. Rast har de därtill bara en gång per skoldag. Märk väl, detta är inte någon slags elitskola, bara en vanlig Elementary School i Fairfax county, VA.
För övrigt kan nämnas att hon nu äntligen har en fullgod lågstadieglugg i överkäken. Mycket stolt när tanden visades upp efter skolan i onsdags.
