Tillbakablick på juletid

Med tre Guate-jular följda av tre Washington-jular så är det dags att sätta punkt för en vacker rad av firande i förskingringen. Satt häromdagen och sorterade intryck, och kände att denna tid är som gjord för lite återblick. Här kommer således familjen Holmbergs julhälsningar (eller i alla fall motiven som fanns på dem) sedan tidernas begynnelse, så att säga. Till alla er som med tålamod och intresse följt oss på bloggfronten under året, och kanske längre än så, så ber vi att få önska  

en god jul och ett gott slut på 2012!

 

2004

 

2005

2006

 

2007

2008

2009

2010

2011

2012

Sandy Hook och skolsäkerheten

Vi har vant oss vid att våra barns skolor här i Washingtons förorter utöver brandövning, tornadoövning och orkanövning har s.k. "lock-down drills", då eleverna lär sig vad man ska göra när "yttre fara" råder. Då gäller även att alla inre dörrar låses och att eleverna hålls borta från fönster och så vidare. Att ytterdörrarna till skolorna normalt är låsta är en självklarhet, åtminstone så länge det inte är rast. Eleverna får aldrig leka ute utan att det finns flera vuxna som övervakar. Detta har överlag känts helt OK; vad mer kan man begära för att barnen ska ha en trygg skolmiljö mitt i USA:s fjärde största metropolisgetto. Men det är också helt uppenbart att våra barns skolors säkerhetsförberedelser inte skulle kunna skydda mot något liknande det som hände i fredags på Sandy Hook Elementary School i Newtown, Connecticut. En 20-åring med kraftig automatkarbin i hand och kraftfulla revolvrar som back-up, och en hjärna som måste ha slagit den största slint av alla slintar som kan slås, sköt sig igenom ytterdörren på skolan och mördade sedan 20 försteklassare och därtill sex vuxna ur skolpersonalen. Ni har säkert läst om det.

Här fortsätter det som hänt att dominera mediebruset, och naturligtvis också samtalen föräldrar emellan. Från våra barns skola har meddelande gått ut hur man ämnar hantera frågor som eventuellt dyker upp bland barnen, omringat av betoningar av att barnens säkerhet är skolans första prioritet. Men  ännu har inga hastiga löften om att se över rutinerna gjorts, och det är säkert bra. För hur skulle man kunna skydda sig mot attackvapen med full militär slagstyrka.

President Obama höll ett djupt engagerat minnestal vid en ceremoni i Newtown igår. Han betonade att något måste förändras för att samhället ska kunna sägas göra sitt bästa för att ta väl hand om nationens barn. Visst, våld har mångfacetterade orsaker och kan inte förhindras i ett trollslag, och presidenten nämnde inte förbättrad vapenkontroll vid "namn". Samtidigt krävs det inget geni för att se att det är på detta senare område landet verkligen gått ut på en bisarr, radikal och farlig sidoväg. Låt oss hoppas att han har stor framgång med att, tillsammans med klokare krafter, bidra till den attitydförändring som kan styra om landet på en mindre farlig väg. En väg där  privatpersoners tillgång till attackvapen inte längre ses som en gudagiven rättighet. För Sandy Hook-offrens skull, och för att undvika många fler i framtiden.

Nissar i juletid

Vi och, i synnerhet då barnen är mycket tacksamma över SVT-play som gör det möjligt för oss att på ett okomplicerat sätt se årets julkalender. I några av avsnitten har vi fått träffa NISSE. NISSE har en kollega, TRYCKFELSNISSE, och denne har varit i farten och ställt till det lite för personerna i julkalendern. Dessvärre har han även varit i farten på familjen Holmbergs julkort i år. Som det kan bli! Nu menar vi i alla fall: God Jul, Merry Christmas, Feliz Navidad, vad det än råkar stå på kortet.

Säsongssignaler

North Highlands, området i Arlington där vi nu bott i snart sex månader, har förvisso en hel del villor, men det ligger också ett antal lägenhetskomplex samt radhus här. Tillsammans med det faktum att de alla har varierande ålder och stil ger området ett något otydligt intryck. Inte vet jag om det är bristen på relativ homogenitet som gör att grannarna är mycket mindre angelägna att julpynta sina hus eller trädgårdar än i Pimmit Hills. Nåväl, om det överlag är decemberdystert när jag och Tage tar våra kvällspromenader så finns det i alla fall ett lysande undantag, och det råkar vara vår närmaste granne i norr, Derek. Jo, visst, det blir liksom för mycket, men det är för mycket på ett ganska roligt och förhållandevis symmetriskt sätt, inte bara "tryck in så mycket fula grejer och blandade ljus som möjligt". Jaja, ett foto gör ju juleljuskonsten ingen rättvisa, men ni får säga själv vad ni tycker.

Det blinkar också. Och trädet spelar julvisor kvällen lång.

Vår erfarenhet annars här i USA är att man börjar julpynta direkt efter Thanksgiving, alltså sista veckan i november. Julgransförsäljningen är nästan redan slut någon vecka in i december, men även i år valde vi att "hålla ut" tills andra advent. Så blev i alla fall till sist en gran inköpt och klädd, nu med ytterligare ett par tindrande ögon som vittne. Elsas första julgran... Med detta gjort har barnen övergått till att tjata om pepparkaksbak...

'Tis the season to be jolly...

Ett annat tecken i tiden, lika säkert som överdrivet mycket jultomtar i Mercedesreklamen på TV, är att det är högsäsong för alla möjliga former av såväl mer bekväma som halvt obekväma former av samkväm. Julmottagning på danska ambassaden förra veckan, glögg hos finsk kollega i fredags, IMF:s hysteriska julfest för barn igår söndag, kontorets julmottagning kommande torsdag följd av Luciafirande på svenska ambassaden samma kväll, sedan IMF:s stora (jul)personalfest kommande lördag och därpå julavslutning på barnens skola i början på nästa vecka. Just to name a few. På nämnda barnjulfest igår fick bara barn som var 6 år eller yngre komma (det är rätt crazymånga där ändå), och vår sexåring tyckte nog att han var lite för cool för att åka till ett sådant småbarnskalas. Men eftersom vi skulle åka dit med vänner så fick man ju köra lite klassiskt lock och pock: ja, vi stannar bara en stund, och ja, klart du får välja dina kläder själv och så där. Och det är då man kan få ett klassiskt foto på Redskins-tokige sonen tillsammans med Tomten himself.

Pingvinerna? Måste vara något med att Nordpolen håller på att smälta och att T måste skaffa sig alternativ hemort.

Isak passade för övrigt på att uppdatera Mr. Claus kring ställningen just då i pågående derbyt i amerikansk fotboll - Washington Redskins mot Baltimore Ravens - the Battle of the Beltway (som Redskins slutligen vann på övertid!). Men något leende ville Isak som kanske synes inte bjuda på. Jag frågade varför. "Jo, du vet pappa, football players måste se så där hårda och coola ut".

Brooksfield players

En måndag i början av terminen kommer Agnes hysteriskt storgråtande fram till bilen: "mamma, mamma, jag vet att jag inte får, men snälla, snälla...." Ääum? Vad är det hon inte får? Jag hade lite svårt att förstå vad som stod på. Agnes var inte riktigt i stånd att berätta så som tur var var hennes lärare med och kunde förklara. Agnes ville så gärna vara med i skolans teatergrupp 'Brooksfield players'. Tja, det ska ju erkännas att jag hade dissat den fritidsaktiviteten eftersom de redan var inskrivna på karate på måndagskvällar och för att det inte direkt var billigt. Men det blev till att snabbt tänka om. Den måndagen kom jag först hem med bara Isak, och det fick bli en tredje vända för att hämta Agnes.

 Men så bra det blev! Agnes fick vara med och skapa en hel teaterproduktion, från första början till det obittra slutet. Pjäsen blev 'the Lost potion' (den försvunna magiska drycken) och Agnes var Juvel, en duva som hjälpte till med både det ena och det andra när magikerns dryck skulle tillbaka i rätta händer för att kurera såväl en prinsessa som en spindel!

Vi visste ju sedan tidigare att Agnes är en utmärkt 'drama queen' här hemma, men nu fick vi se att hon klarar det med bravur även inför riktig publik.

Högt till tak i DC

Visste ni att Washington är hem åt en av världens största, och därtill nyaste, katedraler? Att topparna på två av de tre tornspirorna trillade ner i förra årets jordbävning? Att denna katedral har ett fönster som är helt tillägnat rymden, och i vars epicentrum sitter en månsten som Neil Armstrong plockade med sig från Apollo 11:s månlandning 1969?

Nähä, har ni då inte heller hört talas om att denna katedral utsmyckats (på ett förvisso svårtillgängligt ställe) av en av Hollywoods ondaste, även denne med rymdanknytning? Nåväl, Isak föreföll fascinerad av det senare, medan Agnes och hennes mor var mer begeistrade av utställningen av hundratals julkrubbor från jorden runt. Själv, ja, jag gillar verkligen höga, välvda tak. I kyrkor.

A grotesque from the dark side of the force - only in America!

Den svensk-amerikanske sexåringen

En ovanlig onsdag idag, så ovanlig som den ska vara när man fyller sex år. Minst. Färgade flingor och varm choklad till frukost, och pannkakor med nutella till middag - här bröts det mot sedvänjorna i holmbergska hushållet. Skola på dagen och karatelektion på kvällen, som vanligt, men ändå with a twist. Och så ett halvt berg presenter, tårta och lek. Högst på Isaks önskelista har sedan ett par månader legat en amerikansk fotbollshjälm, helst med favoritlaget Washington Redskins logga på. Helt ärligen så hade han nog blivit brutalbesviken om vi inte hade lyckats få tag på detta, men föräldrarna levde upp till kraven, jajemen. Tja, till och med överträffade dem: det blev tröja och byxor också. Pricken över i:et stod därtill mamman för: hon hade hittat ett par pyjamasbyxor med alla NFL-lags hjälmar på. Isak kan alla 32 (som synes av nedan). Och han håller på att lära sig i vilka städer och delstater de kommer från också. Spelarnamn är ännu av mindre vikt (med några undantag), men reglerna har han relativt bra koll på (tror jag). 

Vilken vecka hittills för Isak. En rolig grej med honom är att han uppfyller alla krav på en blivande kalenderbitare, och det inkluderar faktiskt kalendern självt: han är grym på att komma ihåg datum. Men han har också stenkoll på att den amerikanska veckan börjar på söndagen, och att den svenska börjar på måndagen. Således började hans vecka här i söndags, och det med kalas för kompisarna. Isak fick välja, och det blev en all-American tradition: kalas och lek på Chuck E Cheese's: en blandning av stirrig Las Vegas-spelhall, kitchigt tivoli och snabbmatsrestaurang, allt anpassat för en målpublik med mental ålder mellan 4 och 8 år.  Inkluderar också en stackars college-student i fet muskostym: Chuck E  himself. Inte civilisationens höjdpunkt, men alla 10 barnen (inklusive storasyrran och hennes bästa kompis) var supernöjda. Efter kalaset - en hel eftermiddags amerikansk fotbollsspelande med några kompisar och pappor.

Isak var mindre nöjd med att under måndagen inte få full tillgång till en annan all-American tradition: Monday Night Football. Matcherna i den amerikanska fotbollsligan spelas främst på söndagar, men en match per omgång får ensamt trona i tv-apparaterna på måndagskvällen, och denna vecka var det dags för Redskins. Äntligen. Och inte bara det, mot självaste New York Giants också, förra säsongens Super Bowl-segrare. Men när matchen börjar halv nio och varar i typ tre timmar är det inget för en lillkille, så stor han än blivit. För er som inte vet det så vann i alla fall Redskins en uddapoängsseger efter en mycket tajt match. Och tack vare iPad och schyssta videosnuttar på nfl.com så fick vi höra pojkjubel till tisdagsmorgonens frukostmacka.

Kompisarna har för övrigt inte missat Isaks spirande intresse: bland presenterna på kalaset märktes utöver lego, radiostyrd bil och en Nerf Gun (!) således en Redskins-plånbok, en Redskins-plyschfilt, och en ny amerikansk fotboll också. Ett av Isaks främsta bekymmer över flytten från USA är att han är rädd att han nu kommer att missa årets slutspel och Super Bowl (säsongsfinalen, spelas 3 februari).

Snart är det jul. Isak önskar sig nu också hjälmar från Pittsburgh Steelers och Baltimore Ravens (hans andra- och tredjehandsfavoriter). Ja ja. Har Limhamn Griffins träning på småpågar, månntro?