Borta bra men hemma bäst

Men vad är egentligen hemma?
"Wherever I lay my hat." är ett citat som jag känner ligger nära till hands för att svara på den frågan. Skåne har under många år varit en romantisk dröm för mig och Martin då vi endast har varit där på semester de senaste tolv åren. Men det är där vi kommer ifrån, och där är väldigt vackert när man kommer dit på sommaren med de ljuvliga böljande fälten, pileträden och de härliga sandstränderna. Och lägg därtill familj och vänner!
Vi hade en lugn och skön semester i år. Tack vare Elsa så minimerade vi farandet och koncentrerade oss på att vara tillsammans med familjen. Det blev sköna dagar både i Vellinge och Åstorp med omnejd, samt Chateau Säljö i Karlskrona skärgård, och ett par dagar i Vimmerby.
Hur som helst så är det också skönt att vara tillbaka här med Tage, Lucila och alla våra saker. Det är ännu rejält varmt här så vi passar på att njuta de sista dagarna som poolen är öppen innan det är dags för höstterminens allvar och skolstart i nästa vecka.
Tack alla för en fin sommar tillsammans!

Svart på vitt

Med detta dokument i sin hand blir det så mycket mer konkret att våra år i Washington inte var en tillfällig "Gringo Challenge", utan att detta är en utmaning som kommer att följa oss i våra liv i många år framgent, vart det än tar oss. Eller ska vi säga "Gringa", Elsa?

Gräset på andra sidan

Vi har förstått att det varit en ovanligt regnig och kall sommar i Sverige fram till för några dagar sedan, något man inte kan säga om amerikansk sommar modell 2012. Juli månad i Washington var den näst varmaste sedan mätningar började göras, och rent ärligt så är det inte heller så härligt. Bara någon dag efter det att Elsa föddes (18 juni, det minns ni väl?) så steg kvicksilvret över 90 grader Fahrenheit (32 grader), och har med ytterst få undantag fortsatt att toppa den nivån. Varje dag. Den högsta temperatur vi haft var 106 grader F, eller 41 grader C. Som numera daglig cyklare så kan jag meddela att fartvind slutar att vara skön någonstans strax under 40 grader - därutöver känns det mest som när man sticker näsan för nära en öppen varmluftsugn. Hög luftfuktighet hjälper inte, kan nämnas, och även om jag nästan skäms över att säga det så har jag faktiskt föredragit att spendera denna sommar inomhus. Det gör Tage och Elsa också, för den delen.

Gräset då? Jo, trots värmen är det fortfarande lite grönt här i DC-regionen tack vare det myckna åskandet. Sådan "tur" har de inte haft i andra delar av den nordamerikanska kontinenten, som nu upplever en av de värsta torkperioderna i mannaminne. Ja, faktiskt är det så illa att mer än hälften av USA:s kommuner (counties) är deklarerade som "katastrofområden", och tre fjärdedelar av landets yta bedöms lida av någon grad av torka. Många jämför denna med sommaren 1934, vilken fördjupade den dåvarande pågående depressionen och ledde till stort lidande.

Hett hjärta

Ja, det är ju inte så att ekonomin nu ser strålande ut direkt, men de ekonomiska effekterna blir säkert mindre denna gång - jordbruket spelar förstås en mycket mindre roll nuförtiden. Inte så att dessa effekter är helt oviktiga, inte ens för er som läser denna blogg långt bortifrån. USA är normalt en av världens största exportörer av vete och majs, så bröd- och köttpriser världen över kan mycket väl komma att stiga mer än vad de redan gjort denna sommar. Och vem vet, kanske kan det spela president Obamas motståndare i valet i höst i händerna att "allt" verkar gå illa för tillfället. Obama kan förstås då alltid försöka överföra fokus på de amerikanska framgångarna i OS. Vi som tvingas se Londonfesten via NBC har i alla fall intrycket av att de vinner typ allt. Och jag vet inte om det är tack vare Elsa eller medial indoktrinering men lite medryckande är det...