Polonius: What do you read, my lord?
Hamlet: Words, words, words.
Det finns flera anledningar till vår relativa bloggtysthet. Ett – internet har inte installerat sig i huset förrän för någon dag sedan. Två – flytten kom, och med den ett oanat antal arbetstimmar med förnöjsamt kartongpulande (hrmm). Tre – våren är underbarare utomhus. Fyra – jag jobbar lite för mycket. Kanske då läge att försöka ge en beskrivning vad jag håller på med på Internationella Valutafonden, IMF – varför är familjen Holmberg över huvud taget där de är? Några ord, ord, ord om detta för den som orkar.
IMF är en institution skapad efter andra världskriget för att främja global ekonomisk och finansiell stabilitet och tillväxt. Detta försöker man göra genom övervakning av världsekonomin utveckling i allmänhet och medlemsländernas situation i synnerhet, långivning när länder kommer i tillfälligt trångmål och teknisk rådgivning för att förbättra ländernas kapacitet att föra en sund finans-, penning- eller handelspolitik. IMF har en rätt bra hemsida för att få reda på information om vad som görs – klicka
här. Har drygt 2000 anställda, varav de flesta på huvudkontoret här i Washington DC, och styrs dagligdags av en verkställande direktör (för närvarande fransmannen Dominique Strauss-Kahn) och en 24-mannastyrelse. Dessa 24 kallas exekutivdirektörer. En av styrelseplatserna är vigd åt de 5 nordiska och 3 baltiska länderna, som gemensamt formerar en valkrets. Regeringarna (eller mer korrekt finansdepartementen och centralbankerna) i de största länderna– Sverige, Finland, Norge och Danmark – skiftas om att tillsätta direktören. Norden-Baltikums direktör är sedan i januari Per Callesen från Danmark. Hans stab, eller kontor, på plats i Washington bemannas sedan av en representant eller rådgivare från de andra länderna i valkretsen. Sveriges representant på kontoret är således jag.
Titel: Advisor to the Executive Director. Så vad gör danske direktörens svenske rådgivare hela dagarna där på sitt lilla kontor med heltäckningsmatta på 11 våningen i den tunga betongbyggnaden på 19:e gatan i downtown DC? Ja, jag kan berätta att han fortfarande håller på att upptäcka detta. Och att det varierar mycket. Brett sagt: i kontakt med kollegor på kontoret och i huvudstäderna i våra länder bereder jag de positioner som vår valkrets ska ha/ta i det flöde av ärenden som passerar IMF:s styrelse. Ungefär som en rådgivare till en riksdagsman, har någon sagt.
Och det är rätt många frågor som passerar. IMF är en global organisation, och spelar en i många stycken central roll för att söka hålla ordning i den globala ekonomin. 186 medlemsländers ekonomier granskas och rapportering sker för dessa i styrelsen. För närvarande har därtill 57 av dessa länder låneprogram med IMF – dessa beslutas av styrelsen och rapportering om hur det går för vart och ett av dessa kommer också med jämna mellanrum. Och så ska ju riktlinjer, omfattning och inriktning för all verksamhet beslutas, när det inte handlar om IMF:s interna budget och lönefrågor eller varför inte den stora favoriten – hur ska IMF:s beslut fattas och vem ska få vara med att fatta dem. Frågebatteriet som passerar är brett och det går så snabbt att jag försökt likna det vid att försöka hålla sig upprätt surfandes på stora världsekonomiska och världsfinansiella frågornas vågor, samtidigt som man får dyka ner och snabbfördjupa sig i enskilda landfall eller institutions-esoterika då och då. Kanske ingen jättebra metafor, men surfa är ju coolt…
Så, rent konkret då? Jag läser rapporter som IMF:s personal producerar om ämnena ovan, ringer och stör dem med frågor, skriver utkast på våra nordisk-baltiska uttalanden i styrelsen eller gör förslag på hur vi ska rösta, pratar med folk på ”hemmamyndigheterna” om vad vi tycker i olika frågor. Jag söker information, förhandlar och söker samförstånd med kollegor som representerar andra ländernas direktörer. Jag tar anteckningar vid styrelsemöten och skickar rapporter tillbaka till huvudstäderna. Ibland sitter jag själv i styrelsen och pratar för vår valkrets. Jag lägger mycket tid på att försöka hålla mig uppdaterad om senaste utvecklingen i en rad frågor som är viktiga för tillfället (tänk Grekland, Island, ny global bankreglering, Kinas växelkurs osv.) och försöker förse våra huvudstäder med information de kan tänkas behöva. Och så måste jag hålla koll på vad som händer i Sveriges ekonomi, särskilt på finans- och penningpolitiken, eftersom jag är den ende svensken i styrelsearbetet på ”fonden” (som IMF kallas av alla internt). Information management is my middle name. Expert blir man inte på något, det hinns inte med. Allmänbyråkratjobb, helt enkelt. Engelska är huvudarbetsspråk, men en rolig dag blir det spanska, franska, svenska och danska också. Passar mig riktigt bra. Jag har slips varje dag. Mindre coolt.
Vem jag rapporterar till och är ansvarig för är egentligen rätt schizofrent: å ena sidan ska jag vara teamplayer på kontoret och svarar mot min danske chef, å andra sidan ska jag företräda Finansens och Riksbankens intressen. Det krockar ibland.
Ja, det är väldigt annorlunda från mitt jobb på ambassaden i Guatemala. Och nej, jag är inte helt varm i kläderna ännu. Men jag jobbade ju tidigare som handläggare inom Finansdepartementet för IMF-frågor några år, så jag vet mer eller mindre vad det handlar om. I teorin och alltmer i praktiken. Och just nu handlar det mycket om att hantera frågebatteriet som hanteras i styrelsen inför ett av de två stora mötena per år då finansministrar och centralbankschefer för alla länderna kommer till Washington för att stämma av läget och komma överens i ett antal frågor. Detta ”vårmöte”, gemensamt för IMF och ”systerinstitutionen” Världsbanken, äger rum i slutet av april. Och det har väl i alla fall inte undgått någon att de globala ekonomiska och finansiella vågorna varit stora de senaste två åren. ”Dynamikskapande” kan man säga på byråkratspråk. Så det är mycket att göra. Precis som i vädret senaste tiden -
The heat is on .
