Vårhumor, typ

Sedan månadens första dag har lillkillen fått ett nytt favorituttryck, som så fort andan fallit på utropats: "April april din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill". Han höjer sig en tonart (om man nu kan det när man pratar) på "vart" - det låter rätt kul, originellt nästan. Och Isak tycker själv att det är hysteriskt roligt.

Han och Agnes håller också på med någon slags matematikskämt, som de båda kan vika sig i skratt över, men kanske inte riktigt någon annan.

Typ:
Isak: Vad är 1+1+1?
Pappa: 3
Isak och Agnes (i munnen på varandra): Nej, det är fisk.

Men det finns korn av genialitet. Som:
Agnes: Vad är tusen gånger infinity?
Pappa: ???
Agnes: It's one thousand infinity, silly pants.

Igår råkade jag påpeka att från och med söndag borde Isak byta "april, april" mot "maj maj måne...". Det borde jag kanske inte ha gjort. Varning för sårskorpa på hörselnerven igen.

Himlen nästa

I Europa omringas kyrkorna av gravstenar. Därav termen kyrkogård. Här i USA ser det sällan så ut. Runt kyrkorna (som ju oftast inte heller ser ut som hemma) är det gröna gräsmattor och stora parkeringar som gäller; ingen plats för grifter. Gravplatserna ligger separat, på egna plättar land, gärna med vita staket invid den största vägen i byn eller längs tätt trafikerade stråk i större städer. De är, så att säga, en självstående business. Som i all företagsverksamhet är image viktig för försäljningen till slutkunderna. Och få saker är viktigare än att välja ett bra namn. Många gravplatser har föga förvånande namn som anspelar på frid, lugn eller natur. Trädnamn verkar populärt. Men jag måste säga att jag höjde på ögonbrynen när vi igår, ute på på minimini-semester, på landsortsväg i Delaware körde förbi Gate of Heaven Cemetery. Lite förmätet, nästan fräckt, skulle man kunna tycka. Som om Fonus skulle heta Himlatransport AB. Jag menar, vem kollar om de som begravs där verkligen är värdiga en sådan enkel entré till det utlovade hinsides? Nej, det är väl bara att betala i det jordliga så får man sin biljett rakt förbi Sankte Per. Nåväl, självbedragare med lite dålig smak finns det överallt, kanske bara lite fler i Delaware, tänkte jag. Men när jag väl slog upp det på nätet sedan vi kom hem förstod jag att det är ett ganska vanligt namn på gravplatser, över hela landet. Det är inte en franchise, så illa verkar det inte vara, men ändå.

Läsare utan gränser

Visst, jag såg några rubriker om det i februari, men det är blev inte konkret förrän idag. Bokkedjan Borders, USA:s näst största efter Barnes&Nobles, begärde då skuldomstrukturering och skydd från kreditorer, och att en del butiksnedläggningar skulle ske var ofrånkomligt.  Men det var ändå lite sorgligt att idag se fönstren gapa tomma på den före detta butiken på hörnan av L Street och 18th Street nere i stan. Jag bodde på ett litet hotell i samma kvarter första gången jag kom till Washington hösten 2004, och har besökt just den butiken varje resa hit sedan dess, och därtill ett gäng gånger sedan vi flyttade hit. Satt bl.a. där en del den första månaden efter flytten förra vintern - det var trevligare så än att gå till det där instängda lägenhetshotellet. Nu har den alltså stängt, som en av mer än 200 butiker över landet.

C'est la vie, jag vet. Schumpeter, creative destruction. Folk köper inte böcker, och skivor, på det sättet längre, i den mån att de alls köper fysiska varor. Dyra butikshyror och stor lagerhållning kan inte kompenseras av för dyra café latte och muffins. Samtidigt, ändå, vilken läsnörd eller bokmal, åtminstone de över 30, kan säga att känslan att snurra runt på Amazon på nätet är bättre än att gå bland rad efter rad efter rad med golv-till-tak-bokhyllor överfyllda med, ja, böcker. (Termen bokhylla kommer väl snart att vara lika anakronistiskt begrepp som automobil eller  velociped.) Jag älskar bokhandlar. Har älskat. Men nostalgi betalar inte stora räkningar, lika lite som det gjorde för speceributikerna för 50-60 år sen.

I just called to say I love you

Dotter till pappa efter det att godnattsagan lästs:

"Du, pappa, när jag gick ut ifrån skolan idag, från min art class, så träffade jag en flicka där; ja, vi lekte en stund. Och du pappa, vet du vad, hon hade en egen telefon, en riktig, en riktig telefon som man kan ringa med. Och hon är 7 år (sagt med eftertryck).

Och sen kom den, frågan:

"Varför kan inte jag få en egen telefon? Pappa, varför kan jag inte det?"

Det lustiga är att hon redan med ordvalet i frågan förstått vad svaret skulle bli om hon frågade rakt ut. Det blev ingen lång diskussion. Den här gången. Och jag var taktisk nog att inte svara "för att du inte är 7 år ännu".

Smakfullt talför

Våra gäster var idag på liten förevisning av Sveriges ambassad och hela House of Sweden, beläget vid Potomacfloden strax "nedanför" Georgetown, inne i DC. Passade alldeles utmärkt som försmak inför påföljande föredrag med mästerkock. Någon som hört talas om Mr. Samuelsson? Jo, tänkte väl det.

Makan med Mackan, sa Bo.

Aprilhelg

Vad heter nu "spring" på svenska, mamma? frågar Isak. Det heter "vårrrr" -rullar mycket överdrivet på r för att förtydliga för Isak som har lite svårt för denna på bokstav på svenska (och skånska!). Nu äl det VÅÅÅL, ropar Isak, mycket ivrig att berätta för mormor och morfar om vad han kan. Ja, vi har nu ännu en gång kärt besök från södra Skåne. Och trots att det spåddes en hel del regn denna helg, så har vi haft riktigt skönt väder, och följaktligen mycket uteaktiviteter. Lördag blev det som vanligt fotbollsträning för Isak, och sedan simning för dem båda. Efter gedigen sillunch spatserade vi tvärs över gatan och var med på granndotterns 2-års kalas.

Idag har vi varit på Cherry Blossom Festival. Folk och ljuvligt blommande körsbärsträd i mängder... Det blev mycket fotande, både för fötter och kamera!

Och som sig bör när det är helg och man har besök så har det blivit "Go mad, mye mad o mad i rättan tid".

Och imorgon väntar tokiga 28 grader Celsius!

Showdown and shutdown

Ibland kommer det över en, hur annorlunda det här landet faktiskt är jämfört med Europa. Jag menar, var annars skulle man komma på idén att stänga ner hela regeringen med alla dess myndigheter? Det är nämligen vad som kommer att hända om Obamaadministrationen och den av republikanerna dominerade kongressen inte kommer överens om hur staten ska finansieras innan den 8 april (här en färsk artikel om detta i NYT). Denna deadline har redan skjutits upp en gång, och kan väl bli det en gång till, men någon slags uppgörelse måste till förr snarare än senare. Frågan är om det sker innan eller efter större delen av den federala regeringen har tvingats stänga. Visst, FBI och motsvarande Tullen och Luftfartsverket får väl fortsätta med någon slags nödfinansiering, men det mesta andra ska då stänga. Konsekvenserna är svåröverblickbara.

Låter det extremt? Ja, det är det; det är vansinnigt. Jag skulle se det som signifikativt för en djup politisk kris, ett stort moras i det amerikanska systemet. Men det hände faktiskt 1996, när en annan demokratisk president ”drabbades” på samma sätt när han inte kom överens med en republikansk-dominerad kongress. Det blev rätt mycket kaos då, och landets väljare valde att straffa republikanerna och inte demokraterna vid följande val. Man förstår då att viss tvekan finns hos de förstnämnda idag att ta till detta vapen, men i sin nedskärningsiver kan de ändå komma att vilja ta detta steg för att tvinga Obama på knä.

Men läget är extremt också på ett annat sätt. USA, med världens största ekonomi, har tillsammans med Japan, Irland och Grekland världens sämsta offentliga finanser efter åratal av grov misskötsel. Bush och Obama är båda stora syndare. Och så finanskrisen förstås, men någon gång måste man ju börja städa upp i röran. Det årliga budgetunderskotten på federal- och delstatsnivå är gigantiskt, mer än 10 % av BNP, och några trovärdiga planer på att komma i balans finns inte. Senaste året har underskottet dessutom till allt större del finansierats av Federal Reserves, dvs. centralbankens, stödköp (dvs. man har tryckt oändligt med dollar för att köpa statsobligationer). Inte så sunt i längden, känns det som. Statsskulden katapulteras i år över 100 procent av BNP. Pensions-, vård- och sjukförsäkringssystemen tillhör de mest underfinansierade i världen, en oerhörd utmaning på lite sikt. Jag läser mina IMF-rapporter och börjar på allvar tro att USA:s ekonomiska problem snart (och igen) kan få världsekonomin att darra igen. Efter en finanskris kommer en offentlig finanskris - scenariot är inte okänt. En government shutdown är förstås inte svaret; i detta finns föga produktivt, det är ideologi och inte ekonomi som styr där. Men något extremt kommer att hända, behöver hända, i politiken eller ekonomin. Eller i båda. Håll i hatten.